Äntligen bejakas storstaden

Stark är han.

Men kanske inte fullt lika stark som det sägs.

Rapporten (S)torstäder, skriven av Anders Nilsson, stadssekreterare (S) i Göteborg, låg till grund för seminariet. Den handlar om hur Socialdemokraterna kan återvinna förlorad väljarmark i de tre storstadsregionerna. Också i Malmö.

Det talas gärna om Ilmareffekten, att den populäre Reepalu drar röster över blockgränsen. Men om, sägs det i rapporten, till exempel moderattäta Vellinge varit en del av Malmö stad skulle Socialdemokraterna i landets tredje stad ha haft ett liknande politiskt underläge som i Stockholm.

Läget för S är alltså snarlikt i de tre stora regionerna. Rätt illa. Kan partiet göra framryckningar?

Frågan är högintressant.

Ungefär hälften av svenskarna kan idag räknas till något av storstadsområdena. Andelen väntas ha ökat till 60 procent om tio år.

Det parti som vinner storstäderna har kort sagt goda chanser att vinna val.

S-ledaren Mona Sahlins storstadskramande i sitt programtal i onsdags var med andra ord ingen tillfällighet. Hon bad kongressen att ändra synsätt, låta storstäderna växa och vara tillväxtmotorer, och bejaka storstadsbornas drömmar.

Ett krux för Socialdemokraterna är att partiet är lurat, anser Anders Nilsson. Moderaterna gillrade en fälla och S-folket lockades rakt ner i gropen.

Helt fel ute är han inte.

Moderaterna målar skickligt upp bilden av sig själva som det nya arbetarpartiet medan Socialdemokraterna beskrivs som bidragspartiet, utan omsorg om skatte­betalarnas pengar.

S har villigt gått med på att ses som partiet för de allra sämst ställda, men det är en felaktig bild, menar Nilsson.

Egentligen företräder Socialdemokraterna ”den breda majoritetens intressen”, främst genom en tro på generella fördelningssystem på samhällelig nivå. Så hanteras risk smartast och så skapas trygghet för flertalet. Sedan är det en helt annan sak, menar rapportförfattare Nilsson, att denna politik är bäst också för de sämst ställda.

Självfallet är det välkommet att Sveriges största parti nu tydligt framhäver storstädernas betydelse. Det tjänar alla på.

En helt annan sak är om Socialdemokraterna i 2010 års val lyckas vända trenden i storstaden.

Reepalu tror på att visa bilden av hur morgondagens S-samhälle ser ut. ”Berättelsen” behövs. Den kan vinna val.

Dessutom sade han igår att ”föreningslivet är växthuset för demokratin”.

Så Malmös föreningar kan förvänta sig högre bidrag?

”Vi skall titta på det igen”, svarade Reepalu.

Malmös starke man verkade inte särskilt bekymrad över om den politiska Ilmareffekten skulle ifrågasättas. Han ser gärna ett Stormalmö där Vellinge, Lomma och Burlöv ingår.

Ett så stort Malmö skulle, menar han, bredda både skatteunderlaget och ansvarskänslan för regionens helhet.

Slå ihop Malmö, Vellinge, Lomma och Burlöv?

Realistiskt?

Ett sådant politiskt projekt skulle onekligen kräva sina djärva och tuffa förespråkare.

Inte ens en attackdykare lär räcka.