Ge Obama två röda med lök

Jo, det är klart att något gnager på samvetet.

Här skickar chefen en till Köpenhamn för att bevaka när tusentals delegater från 192 länder skall rädda världen och så tänker man på lunchen. På korv.

USA:s Barack Obama, Indiens Manmohan Singh, Kinas Wen Jiabao kommer hit. Danmarks Steff-Houlberg är redan här med sin pölsevagn.

Måste man vara en rakt igenom usel människa om allt klimatprat står en upp i halsen? (Jag tar emot ditt flygblad, du är söt och trevlig, men nej tack, jag vill inte rädda planeten genom att bli vegan.)

Om man tar bilen till jobbet en dag, måste man då skämmas och be fyra Ave Maria Wetterstrand?

Nej, nej.

Åkomman ventilerades i radio nyligen. Godmorgon, världen! i P1 hade ett inslag om green fatigue, klimatutmattning.

Folke Tersman, professor i praktisk filosofi i Uppsala, förklarade att det inte är märkligt att klimatfrågan kan uppfattas som uttjatad. Så blir det när debattfokus en längre tid ligger på samma sak.

Det handlar alltså inte om att intellektuellt inte förstå allvaret när Michel Jarraud, chef för WMO, World Meteorological Organization, på en presskonferens igår sade att 00-talet är det varmaste decennium som någonsin uppmätts, och att 2009 lär bli det femte varmaste året sedan 1850.

Det handlar inte heller om att vara känslomässigt oförmögen att känna med invånarna på Fijiöarna, som riskerar att sjunka i havet, eller med läraren från Niger som i en kö på Bella center berättar om hemlandets torka och öknar.

Det handlar definitivt inte om att inte kunna ta in fotoutställningen 100 steder at huske før de forsvinder. Bilderna på Kongens Nytorv är storslagna.

Det handlar om att intresse och engagemang hos de flesta går i vågor.

Särskilt jobbigt kan det vara, enligt professor Tersman, om miljörörelsen upplevs som pekpinnemässig, som ett gäng Bröder Duktig.

Aldrig upplevt det?

Läs då i DN Söndag om den lätt frustrerade Hugo i Brooklyn, gift med Hannah, en miljöfantast som insisterar på grön sex (inga piller, inget gummi, bara ”säkra” dagar) och som tar med soporna på tunnelbanan (kompostavfall till bönderna på Union Square).

Det är lätt att bli less.

Men att helt tänka bort klimatfrågan går inte. Det hjälper inte att blunda. Den finns kvar. Och förr eller senare lär någon form av engagemang vakna. Helt enkelt därför att klimatfrågan rymmer förutsättningarna för vår civilisation.

När USA:s president dyker upp i Köpenhamn den 18 december ser han kanske låg ut, möjligen är även han fed up på climate change. Det vore inte så konstigt i så fall, med en motsträvig kongress hemma i Washington DC och med u-länder som tycker att det nu är deras tur att slita på klotet.

Men vem vet, det kanske lossnar också för Obama. Efter två röda pölser, mycket lök och sådan där dansk senap som fräser i näsan.