Bara början

Hovrätten säger alltså det som kritiker hävdat länge. Det finns ingen teknisk bevisning. Inga vittnen. Inga bindande indiciekedjor.

Thomas Quick dömdes i princip på sitt erkännande. Ett erkännande som han nu tagit tillbaka. Liksom han har tagit tillbaka ansvaret för alla andra mord han erkänt.

Nya resningsansökningar förbereds. Och lär beviljas.

Ulf Stridbeck, professor i rättsvetenskap i Oslo, säger till TT att kritiken bara lär drabba ”de centrala aktörerna i Quicksaken” och inte i någon högre grad det generella förtroendet för rättsväsendet.

Så är det knappast.

Det talas om den största rättsskandalen i svensk historia. Särskilt som upp till åtta verkliga mördare kan gå fria.

Om de ledande kritikerna har rätt – kriminologen Leif G W Persson, den grävande TV-journalisten Hannes Råstam och andra – att Quick är oskyldig och bevisningen varit under all kritik, då handlar det inte bara om personfrågor. Då behöver debatten skjuta in sig på systemkritik.

Något slags spärr i rättssystemet måste väl slå till innan en oskyldig person har dömts till åtta mord.