Nej, Boström får inte rätt

Tidigare chefen för det rättsmedicinska Abu Kabir-institutet, Yehuda Hiss, medger i en intervju från år 2000 gjord av en amerikansk antropolog att han under 1990-talet, utan att be anhöriga om lov, tog hand om döda personers hud, hornhinnor, hjärtklaffar och bendelar.

Dessutom hade Israels försvarsmakt under 90-talet, rapporterade Ekot igår, en hudbank med hud från dödade vars anhöriga inte tillfrågats.

Denna organinsamling måste beskrivas som oetisk. Det var, kort sagt, vidriga verksamheter.

Innebär uppgifterna att frilansskribenten Donald Boström, som skrev den omdiskuterade artikeln på Aftonbladets kultursidor den 17 augusti i år, haft rätt hela tiden?

Inte alls.

Möjligen har kontroverserna kring Boströms artikel, inklusive det diplomatiska rabaldret mellan Israel och Sverige, ökat möjligheterna för familjer att få veta hur döda anhöriga hanterats.

Men det ursäktar inte Aftonbladets publicering av en svepande, illa faktagranskad artikel med beskyllningar som tangerar gammalt antisemitiskt tankegods.

Boström beskrev ”starka misstankar” om unga palestinska män som ”fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats”. Han upprepade det flera gånger. Unga palestinier ”försvann” för att komma tillbaka dygn senare, ”döda och uppsprättade”.

Skillnaden är avgrundsdjup. En sak, om än kränkande, är att lägga beslag på dödas organ utan klartecken från anhöriga. En helt annan sak är att döda i syfte att stjäla organ. Några bevis för det senare har, betonar Washington Post, inte framkommit.

En annan väsentlig invändning:

Boström fokuserade helt på palestinska offer. Men Yehuda Hiss uppger att Abu Kabir-institutet samlade organ från israeliska soldater, israeliska civila, palestinier, gästarbetare. Det gjorde inte heller någon skillnad mellan personer som dött i olyckor, sjukdomar eller militärt våld.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg höll på sina egna sidor igår med om att det är svårt att förstå Donald Boströms koppling mellan sommarens organskandal i New Jersey med judiska rabbiner gripna och händelser han bevittnat på Västbanken för 17 år sedan. Det är ett klädsamt medgivande.

Linderborg skriver också att hennes tidning ”kanske borde” ha varit tydligare med att israeliska armén inte skjuter palestinier i syfte att stjäla organ. Det är ett ännu viktigare erkännande. Detta insinuanta påstående var ju själva kärnan i Boströms olycksaliga artikel.

Organintervjun i Channel 2 i Israel ger en beklämmande bild. Men vad gäller Aftonbladets publicering förändras inte särskilt mycket.

Aftonbladet borde inte ha publicerat Boströms artikel. Samtidigt är det i en demokrati fritt fram att publicera även dålig journalistik.