Då skulle det, skriver Wikström på DN Debatt, kunna ställas ”befogade, sakliga frågor rörande substansen i politiken”. Det skulle inte vara ett tillfälle för ”insinuationer och pseudodiskussioner om de tillträdande ministrarnas vandel”.
Politik, alltså. Inte pajkastning.
En spännande tanke.
Kanske optimistisk i överkant.
Cecilia Wikström kan inte ha missat vad som förekommit i konstitutionsutskottet genom åren, alla dessa partipolitiskt färgade gliringar och förolämpningar förklädda till saklig granskning i grundlagens namn.
Men det är också politik.
% är glada
% är likgiltiga