Beslutet löser upp en flera decennier lång låsning i energifrågan, mycket tack
vare Centerledaren Maud Olofsson som tagit en stor politisk risk för att
möjliggöra en mer rationell energipolitik.
Om det blir några nya kärnreaktorer återstår att se. Många tvivlar:
”Ny kärnkraft är dyr, mycket dyr”, skrev dåvarande EU-parlamentarikern Anders
Wijkman (KD) på Aktuella frågor när alliansens energiuppgörelse
presenterades 2009.
Samma sak hävdade MP-språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson igår på
DN Debatt. Den som tror på billig kärnkraftsel lever i ”en drömvärld”,
menade de, och slog fast att ”ny kärnkraft blir dyrare än el från vindkraft”.
Kanske det. Men i så fall finns ju inget skäl att oroa sig, eller argumentera
för förbud. Om Wetterstrand och Eriksson har rätt kommer marknaden att välja
vindkraft framför kärnkraft.
Om de däremot har fel kan dagens beslut få stor betydelse för svensk ekonomi
och välfärd i framtiden.
Beslutet gynnar även den förnybara energin, som äntligen kan slippa rollen som
slagträ i kärnkraftsdebatten, och istället bedömas på egna meriter.
Samtidigt inför riksdagen ett obegränsat skadeståndsansvar för
kärnkraftsbolagen vid en eventuell olycka. Det är en riktig och viktig
princip. Begränsat ansvar innebär i praktiken en statlig subvention.
Den summa som bolagen måste ställa ekonomisk säkerhet för, 1,2 miljarder euro,
kan diskuteras. Inte minst i ljuset av oljekatastrofen i Mexikanska golfen
som redan kostat BP mer än så – och än väller oljan ut i havet och
saneringen är knappt påbörjad.
Men ansvaret stannar inte vid 1,2 miljarder euro, även bolagets egna
tillgångar kan tas i anspråk. Att undvika en stor olycka blir därmed
bokstavligen en överlevnadsfråga för kärnkraftsbolagen.
Som det skall vara.