”Ett hälsotecken”, ansåg biskop Martin Lind från Linköping. Det vore bedrövligt, menade han, om ”en sådan här pass kontroversiell fråga” inte hade väckt debatt.
Frågan borde bara vara en angelägenhet för kyrkans egna medlemmar. Kyrkan borde, som biskop Hans Stiglund i Luleå sade inför debatten, ”få stå på egna ben” och ”formulera sin bekännelse” utan politisk inblandning.
Men riktigt så enkelt är det inte.
För det handlar inte bara om tro, utan också om myndighetsutövning. Att tillåta diskriminering vid myndighetsutövning borde vara otänkbart i ett rättssamhälle.
Felet är inte kyrkans utan riksdagens, som låtit trossamfunden ha kvar vigselrätten – och dessutom själva avgöra om de vill diskriminera homosexuella eller inte.
Allt pekar på att kyrkan idag beslutar att inte utnyttja sin rätt att diskriminera.
Att frågan alls behöver ställas är ett misslyckande.
0% är glada
100% är likgiltiga