Med rätt att kräva
Magnus Jiborn.
Det är inte EU:s utrikesminister Catherine Ashtons närvaro i Mellanöstern som skapat rubriker i israelisk press de senaste dagarna. Det är det amerikanska Mellanösternsändebudet George Mitchells frånvaro.Det säger något om vilken vikt förbindelserna med EU respektive USA tillmäts i Israel.
Mitchell ställde med kort varsel in ett planerat Israelbesök i veckan, officiellt av ”logistiska skäl” – han skall också hinna till Moskva på fredag – men de flesta tolkar det inställda besöket som ett resultat av den senaste tidens allt annat än hjärtliga relationer mellan Jerusalem och Washington.
Jerusalem Post refererar uppgifter i amerikansk press om att besöket lagts på is tills premiärminister Benjamin Netanyahu böjt sig för amerikanska krav på att stoppa de kontroversiella byggplanerna i bosättningen Ramat Shlomo i östra Jerusalem.
Igår ägnade sig såväl den israeliska som den amerikanska regeringen åt att tona ner bråket och ömsesidigt betyga sin varma vänskap. Det är bra.
Men varm vänskap är förenlig med befogade krav. Den är ofta till och med en förutsättning.
Och de krav som USA ställt på Israels regering är – som den israeliska dagstidningen Haaretz skriver i en ledare – både ”rimliga och rättvisa”.
1 läsare har reagerat på denna artikel
100% är glada
0% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Med rätt att kräva"?
- Varför kräver aldrig något från Abbas?
- Abbas har vägrat förhandla i 14 månader, Abbas celebrerar massmörderskor samtidigt (om än något dämpat) som Bidén är där, Hamas sänder samtidigt en Kassamraket, och flera därefter, inte ett knyst från Obama, inget från EU, inget i svenska massmedia. Det följer helt EU-s definition på antisemitism.
- Harry Harrysson
- torsdag 18 mars 2010 kl 16:35
