En valfråga

Det gör jag gärna: jag anser att Israel har rätt att skydda sin existens och befolkningens säkerhet, men att våldet i samband med bordningen går långt över det acceptabla och måste fördömas. Jag anser också att blockaden mot Gaza drabbar civila palestinier på ett orättfärdigt sätt och bör hävas.

Att vara Israelvän står inte i motsats till att vara Palestinavän. Tvärtom: varje förnuftig lösning på konflikten måste utgå från att både palestinier och israeler skall kunna leva i trygghet, sida vid sida. Att vara Israelvän står heller inte i motsats till att skarpt kritisera den israeliska regeringen när dess politik uppenbart motverkar fred och säkerhet.

Som medborgare i ett demokratiskt land kan israeliska medborgare i viss mån hållas ansvariga för landets politik. Det är ett ansvar som följer av och står i proportion till deras möjligheter att påverka.

Men har judar, i egenskap av att vara just judar, ett sådant ansvar? Bör varje person med judisk bakgrund i exempelvis Malmö avtvingas ett ställningstagande i Mellanösternkonflikten?

Det hävdar filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö, som jämför med att han själv – som socialist – kan krävas på svar om Stalins terror.

Men socialismen är något som Tännsjö valt, precis som jag valt att ta ställning för Israels – och palestiniernas – rätt till säkerhet.

Att bekänna sig till en religion är också ett val. Men Israel är inte en religiös församling och dess säkerhetspolitik förs inte i namn av judendomen. Och att vara jude är inte nödvändigtvis en självvald religiös bekännelse, utan en identitet man föds in i – och som alltför ofta tagits till intäkt för förföljelse.

Våra val bör vi hållas ansvariga för. Inte vem vi är födda av.