Möjligen spelar antalet roll. Ändå är det som om endast en av fångarna har ett
namn och en historia.
De palestinska fångarnas ”fulla mänsklighet” har inte kommit fram, påpekade
den välkända palestinska politikern Hanan Ashrawi i en intervju med Sveriges
Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén nyligen.
Ashrawi har rätt. De palestinska fångarnas berättelser förtjänar också att
lyftas fram.
Här är tre.
Wafa al-Biss skulle ha blivit självmordsbombare. Ödet – eller möjligen
bombteknikerns slarv – ville annorlunda.
Vid en brand i hemmet 2004 fick al-Biss allvarliga brännskador. Hon vårdades
på ett israeliskt sjukhus i Beer Sheva. I augusti 2005, på väg till ett
återbesök, greps Wafa al-Biss vid gränsövergången Erez. Hon hade tio kilo
sprängmedel insydda i underkläderna.
al-Biss var utsänd av al-Aqsamartyrernas brigader, den väpnade grenen av den
palestinske presidenten Mahmud Abbas Fatahrörelse. Hennes uppdrag var att ta
sig in på sjukhuset och detonera laddningen.
Dagen efter frisläppandet talade Wafa al-Biss inför entusiastiska skolbarn i
Gaza. Hon uppmanade dem att följa hennes exempel:
”Och om Gud vill kommer vi att få se några av er som martyrer”, tillade Wafa
al-Biss.
Enligt nyhetsbyrån Reuters möttes hennes tal av hurrarop. Barnen viftade med
palestinska flaggor och ropade i talkör:
”Vi kommer att offra våra själar och vårt blod för dig, Palestina.”
Kvinnan som på bilden ovan hälsar så underdånigt på Hamasledaren Khaled
Meshaal heter Ahlam al-Tamimi.
Hon agerade spanare och chaufför åt den unge självmordsbombaren Ezzadine
al-Masri som i augusti 2001 sprängde sig själv på pizzerian Sbarro i
Jerusalem. al-Masri bar sin bomb i ett gitarrfodral: sprängämnen blandat med
skruvar och spik. Femton personer dödades på den fullsatta restaurangen, sju
av dem barn. 130 människor skadades.
”Tack vare den allsmäktige lyckades denna martyroperation skaka den israeliska
ockupationen i dess grundvalar”, förklarade al-Tamimi i en intervju
omedelbart efter att hon återfått friheten.
Khaled Gaidi slutligen, medlem av Islamiska Jihad, kan närmast beskrivas som
en lågbudgetterrorist.
Gaidi dömdes 1986 för knivmord på två israeler i Gazaremsan. Själv gör han
gällande att han dödat tre.
I en intervju efter frisläppandet framhöll Gaidi särskilt den låga kostnaden
han för egen del haft för att döda judar, sammanlagt drygt fem svenska
kronor per styck. Enligt Gaidi brukade han köpa en kniv eller en dolk för
1.50 shekel och sedan betala ytterligare halvannan shekel för att ta sig
till platsen där operationen skulle genomföras.
För Hamas innebar fångutväxlingen en stor framgång. Fatah och president Abbas
försöker efter bästa förmåga få del av glansen.
I Ramallah hade förra tisdagen åtskilliga tusen palestinier samlats utanför
presidenthögkvarteret för att ta emot de fångar som vid frisläppandet förts
till Västbanken. Där välkomnades de av Hassan Yousef, Hamas inofficielle
ledare på Västbanken, och president Mahmud Abbas, sida vid sida.
”Vi tackar Gud för att ni är tillbaka och för att ni är i säkerhet. Ni är
frihetskämpar och heliga krigare för Gud och nationen”, förklarade Abbas.
Oväntade ord kan tyckas från en ledare som vanligen beskrivs som ”moderat” och
främste företrädare för en organisation som inte sällan framställs som ett
”sekulärt” och fredsinriktat alternativ till Hamas.
Men berätta vilka som är dina hjältar och du säger något väsentligt om vem du
är.