Enligt Fazlhashemi beskrivs Sveriges muslimer bäst som en miniatyr av den
muslimska världen:
”Här finns hela skaran från salafiter, med en traditionell och konservativ
trosföreställning, till moderata traditionalister, moderata och
radikala/militanta islamister, de som söker kombinera en mo-dern
religionsuppfattning med islam, feminister och nytänkare, sekulariserade
människor som skyr islam och allt som har med muslimsk kultur och identitet
att göra som pesten och så de som är helt indifferenta i sitt förhållande
till islam.”
Det kan vara svårt att föreställa sig efter att ha följt SVT:s omdiskuterade
serie Halal-TV, som i kväll avrundas med debatt.
För om det är något Halal-TV lyckats med är det förmodligen att ytterligare
stärka bilden av muslimer som en koranstyrd, uniform massa.
Förvisso har det funnits nyanser: en av programledarna hälsar till skillnad
från sina kollegor på män genom att skaka hand och sällan har väl
TV-tittarna fått sig till livs ett så varierat och färgglatt utbud av
slöjor. Och ibland har också åsikterna brutits – i det lilla.
Det förtar knappast det övergripande intrycket av serien: att en riktig muslim
har Koranen och profeten som rättesnöre i allt. Att en riktig muslim är
ständigt upptagen av att skilja halal från haram – det som är rätt från det
som är fel enligt islam.
Därför klingar SVT:s ramsa om att programledarna Cherin Awad, Dalia Azzam
Kassem och Khadiga El khabiry inte är ”representanter för några andra än sig
själva” också genomfalskt.
Ett mera passande namn hade varit Dawa-TV. Dawa kan översättas med ”inbjudan”
eller ”kallelse” och används som beteckning för olika former av
missionerande verksamhet inom islam. Vad Sveriges Television har gjort är
att upplåta resurser och sändningstid åt islamistiskt missionerande: detta
säger islam, så talade och gjorde profeten Muhammed.
Föga överraskande har serien också haft en påtaglig slagsida åt ämnen som
särskilt upptar islamisters intresse: kvinnor, sex och sprit. Av sju program
har ett handlat om skönhetsideal, ett om jämställdhet, ett om den sexuella
revolutionen, ett om alkoholens fördärv.
En av de frågor som enligt förhandsreklamen skall diskuteras ikväll lyder:
Vilken bild ger medierna idag av islam? Det borde SVT ha funderat över innan
man bestämde sig för att göra Halal-TV.
Cherin Awad hävdar – intervjuad av dagensjuridik.se – att hon arbetade fram
programmet med redaktionen. Och att hon gick med på att själv bli
programledare efter intensiv övertalning från SVT:s sida.
Det reser frågan om ansvariga på SVT ens kan stava till integritet och omdöme.
Särskilt med tanke på Awads tidigare försvar av det barbariska straffet
stening.
Det tycks finnas en standardiserad mediemuslim. När Svenska Dagbladet tidigare
i år satsade på en Ramadanblogg gavs även det uppdraget till en trio
bokstavstroende. En av dem hette Cherin Awad. Världen – eller fantasin – är
uppenbarligen mindre än man kan tro.
Det är dags att ifrågasätta de högljudda organiserade islamisternas anspråk på
att företräda den brokiga skaran av svenska muslimer.
Det är dags att framhålla kontrasterna.
Mats Skogkär