I FN-högkvarteret i New York avslutades igår ännu en megakonferens på temat.
Ett möte tillkommet på initiativ av – Saudiarabien.
”Tanken är att sända ett samstämmigt och klart budskap att världssamfundet
enats om att arbeta för interreligiös dialog och mot extremism, intolerans
och terrorism”, sade Rayed Krimly, den saudiske kungen Abdullah bin
Abdul-Aziz särskilda sändebud inför mötet.
Ironin, ironin ...
Att höra detta från en representant för det land som utgör världens kanske
främsta källa för spridning – och inte minst finansiering – av religiös
extremism, intolerans och terrorism.
Tolerans och religiös frihet ligger den muslimska världens härskare varmt om
hjärtat. Så länge det inte gäller hemmaplan.
Är det kanske en enkel fråga om demokrati eller diktatur? Inte nödvändigtvis.
I Tarsus i Turkiet ligger en medeltida kyrka med ett för troende alldeles
särskilt symbolvärde då detta är den stad där aposteln Paulus föddes. Kyrkan
används idag som museum. Olika kristna samfund har därför uppvaktat den
turkiska regeringen med önskemål om att kyrkan skall få bli kyrka igen.
En av dem som gav sig in i debatten var Joachim Meisner, ärkebiskop i Köln,
där Tysklands största moské skall byggas. Byggherre är Ditib,
turkisk-islamiska unionen, med nära band till regeringen i Ankara. Hur vore
det med lite ömsesidighet, resonerade Meisner. Även i Turkiet råder trots
allt religionsfrihet, åtminstone officiellt.
”Kommer inte på fråga”, sammanfattar brittiska BBC den turkiska regeringens
reaktion.
I Egypten förföljs de kristna kopterna. En tredjedel av den kristna
minoriteten i Irak tros ha flytt landet undan hot och våld. Västbanken och
Gaza håller sakta på att tömmas på kristna, utvecklingen i Libanon är
likartad. I FN bedriver den diktaturdominerade Islamiska konferensen, OIC,
en kampanj mot det man kallar ”religiöst förtal” – i själva verket ett
angrepp på yttrandefriheten i Väst.
Det finns onekligen ett och annat att diskutera.
Mats Skogkär