Åtskilliga fler har märkts för livet – till exempel fått knäskålarna
sönderskjutna – i en hämndvåg mot Gazabor som anklagas för samarbete med
Israel. Övergreppen fördömdes häromdagen av människorättsorganisationen
Amnesty.
Några av offren för Hamas vedergällning sköts ihjäl när de låg sårade på
sjukhus. I de allra flesta fall fördes offren bort från sina hem av
maskerade och beväpnade män. De återfanns senare, döda eller svårt skadade,
på ensliga platser. Eller på något av Gazas bårhus.
Hamas terror riktas inte enbart mot Israel.
Samtidigt fortsätter en stark och växande opinion att kräva att den politiska
bojkotten mot Hamas skall hävas.
Dess kanske främsta argument är att palestinierna utsett Hamas till sina
representanter i ett demokratiskt oklanderligt val.
Men att en politisk process är demokratisk gör inte de partier som deltar
demokratiska.
Detta har Hamas genom sitt agerande visat med all önskvärd tydlighet.
När Hamas sommaren 2007 tog full kontroll över Gaza skedde det inte med
demokratiska medel utan genom brutalt, dödligt våld. Striderna mellan Hamas
och den palestinske presidenten Mahmud Abbas Fatahrörelse krävde detta år
över 450 liv.
Strax före jul framkom att Hamas representanter i den Palestinska myndighetens
lagstiftande församling ville införa ”islamisk strafflag” med påföljder som
spöstraff, amputation av händer och korsfästning.
Demokrati betyder folkstyre, men folkstyre utan respekt för mänskliga
rättigheter, individuell frihet och rättsstatliga principer är ingen
demokrati.
I Sverige går diskussionens vågor höga om hur övriga partier skall ställa sig
i det fall Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Här, när det gäller
Hamas, talar vi inte om en motsvarighet till Sverigedemokraterna, inte
Nationaldemokraterna utan möjligen Folkfronten – före detta
Nationalsocialistisk front. En förhandlingspartner?
I Belgien har det högerextrema, rasistiska partiet Vlaams Belang stärkt sin
ställning i val efter val. Har deras åsikter därmed blivit mer och mer
rumsrena? Knappast.
De som vill se ett slut på bojkotten av Hamas hävdar i regel att avsikten är
att få Hamas att ändra politik, att ge upp terrorismen, att erkänna Israel
och ingångna avtal – alltså i princip att gå med på de krav som bland annat
EU ställt på Hamas alltsedan 2006.
I så fall är alternativen i grund och botten två: eftergifter först,
förhandling sedan eller förhandling först, eftergifter sedan.
Vilken väg som har bäst förutsättningar att leda till målet – en fred mellan
israeler och palestinier – därom tvista de lärde.
Men argumentet att Hamas röstades fram i ett demokratiskt val är och förblir
en dimridå.
Mats Skogkär