Ett visst föräldraansvar finns även idag. Men då måste det visas att
föräldrarna varit vårdslösa och brustit i sin tillsyn.
I fortsättningen kan föräldrarna alltid – tillsammans med barnet – bli
skadeståndsskyldiga för en skada barnet vållat genom brott.
”För de flesta så är det ganska självklart att föräldrar är ansvariga för sina
barn”, sade justitieminister Beatrice Ask (M) till Ekot.
Inte för ”de flesta” remissinstanser i alla fall. Många är kritiska till
förslaget. Advokatsamfundet pekar på att skadeståndsansvaret riskerar att
drabba ”redan resurssvaga familjer” hårt. Fast det är i så fall ett argument
mot de flesta former av skadestånd och böter.
Kritikerna ifrågasätter också om lagändringen verkligen kommer att minska
ungdomsbrottsligheten, vilket regeringen och Beatrice Ask hoppas.
En sund skepsis.
Det finns alltid förklaringar till varför unga begår brott. Det är inte svårt
att se samband mellan å ena sidan brottslighet och asocialt beteende och å
andra sidan svåra uppväxtförhållanden, kanske i miljöer präglade av
kriminalitet och missbruk.
Faran med detta tänkande är att ansvaret till sist upplöses och försvinner
helt.
I dessa sammanhang är inget enkelt och självklart. Men att ödets lotter faller
olika hindrar inte att det alltid finns ett personligt ansvar. Och det finns
alltid ett föräldraansvar. Föräldrarna är bäst lämpade att lära sina barn
vad som är rätt och fel.
Att vissa föräldrar hur som helst inte kommer att leva upp till detta ansvar
kan inte vara lagstiftningens utgångspunkt.
Att reagera och att reagera tydligt på ungas brottslighet är viktigt.