I morgon samlas några av världens mäktigaste män och kvinnor i lilla Upplands
Väsby norr om Stockholm för att dryfta hur långt Irak kommit på den vägen.
Bland dem FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och USA:s utrikesminister
Condoleezza Rice.
Drygt fem år har gått sedan den USA-ledda invasionen. Beslutet att störta
Saddam Hussein med vapenmakt har ifrågasatts, folkrättsligt såväl som
politiskt, och inte utan grund. Men situationen som då rådde var i längden
ohållbar.
Frågan om Iraks innehav av massförstörelsevapen var inte klarlagd.
De fleråriga FN-sanktionerna – även de hårt kritiserade på sin tid – snarare
stärkte diktaturen och innebar ett oerhört lidande för den irakiska
civilbefolkningen.
Endast den flygförbudszon som efter Kuwaitkriget 1991 upprätthölls av det
amerikanska och brittiska flygvapnet över norra Irak hindrade Saddam Hussein
från att låta sina väpnade styrkor begå nya massakrer på den kurdiska
befolkningen.
En demokratisering inifrån, eller ens en kupp mot Saddamregimen, framstod som
fullkomligt osannolika scenarier.
Och skulle omvärlden sedan stå och se på och låta Irak och dess plågade
befolkning gå i arv från Saddam Hussein till hans lika mordiska söner, Qusay
och Uday?
Det som hänt i Irak efter 2003 är utan tvekan en mänsklig tragedi.
Tiotusentals civila som dödats, miljoner på flykt talar sitt tydliga språk.
Saddamregimen föll som ett korthus men det gjorde även landet.
Ansvaret vilar tungt på USA och president George W Bush. USA betalar också ett
högt pris. I form av döda och skadade soldater, i form av de enorma
kostnaderna för den militära insatsen. Idag finns omkring 155 000
amerikanska soldater i Irak.
Men omvärlden har också ett ansvar. Inte för att rädda USA ur knipan, men för
att hjälpa Irak och dess befolkning.
Det är detta konferensen i Stockholm handlar om. ”Att bygga en säker, enad,
federal och demokratisk nation, grundad på frihetens och jämlikhetens
principer, som skänker sin befolkning fred och välstånd”, som det formuleras
i det dokument som arbetades fram i Sharm el-Sheikh i Egypten för ett år
sedan när ICI, International Compact With Iraq, lanserades.
Till detta mål är det fortfarande långt. Men våldet har minskat avsevärt.
Sakta tar irakierna själva över ansvaret för säkerheten.
För två månader sedan gick den irakiska armén in i hamnstaden Basra i söder
där gangstergäng och islamistiska miliser under flera år terroriserat
invånarna.
I förra veckan kunde irakiska säkerhetsstyrkor marschera in i det oroliga Sadr
City i Bagdad där den inflytelserike shiapredikanten Muqtada al-Sadr och
hans milis, Mahdiarmén, har sin maktbas, utan att möta motstånd.
”Man kan börja se ljuset i slutet på tunneln”, sade Staffan de Mistura, FN:s
högsta representant i Irak, i Ekot igår.
Förhoppningsvis kan morgondagens konferens bidra till att detta ljus lyser än
klarare.
Mats Skogkär