En populär teori är att våldet har att göra med närheten till ”kontinenten”.
”Malmö, med sitt geografiska läge, fungerar som inkörsport för mängder av både
narkotika och illegala vapen”, skrev kommunalråden Ilmar Reepalu (S) och
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Sydsvenskan igår.
Troligen ligger en del i detta. Men om Malmö är inkörsporten borde Köpenhamn
vara utförselporten – två kommunicerande kärl där varken tillgången på
droger eller vapen skiljer sig nämnvärt åt.
Men åtminstone när det gäller mord kan den avsevärt större staden Köpenhamn
inte mäta sig med Malmö.
I Malmö med 300 000 invånare inträffade tolv fall av dödligt våld under år
2010.
I Köpenhamn med 700 000 invånare anmäldes samma år fem fall av dödligt våld.
Kanske är det Köpenhamnarna som bör oroas över närheten till Malmö?
Nu är Köpenhamn ingen idyll. Också den danska huvudstaden dras med kriminella
gäng och annan allvarlig brottslighet.
Ändå tyder mordstatistiken på att polisen i Danmark och rättsväsendet i stort
har lyckats bättre med att hantera de problem som både Köpenhamn och Malmö
lider av.
Fler poliser på patrull, fler utredare, hård kontroll av misstänkta
gängmedlemmar, återkommande tillslag mot gängens lokaler och inte minst Al
Capone-metoden – att jaga gängmedlemmar för skattefusk eller annan ekonomisk
brottslighet. Så har problemen tacklats i Danmark.
I stort sett samma metoder diskuteras och används på den svenska sidan. Så
varför ser mordstatistiken ut som den gör? För att det danska rättsväsendet
agerat snabbare och effektivare?
Man får anta att polisen i Malmö redan vänt sig till kollegorna på andra sidan
Sundet för goda råd.
Om inte borde det vara dags för ett studiebesök.
Att Malmö ligger där det ligger är svårare att göra något åt. Dessutom är det
trots allt också en av stadens stora tillgångar.