Hopp i galen tunna

Mats Skogkär.
Serieskytten i Malmö beundrade Lasermannen, John Ausonius, var hemfallen åt konspirationsteorier och hade psykiska problem. Samtidigt som han ska ha begått de brott han misstänks för – tre mord och tretton mordförsök – utreddes han av psykiatrin, uppgav Ekot igår.

Med i bästa fall delar av facit i hand ställs frågan varför ingen såg signalerna, varför ingen anade oråd.

Kombinationen psykiska besvär och vapenlicens borde kanske ha fått klockorna att ringa.

Men att utan vidare lasta vården är att hoppa i galen tunna.

I Liège i Belgien i tisdags sköt en man ihjäl fyra personer, skottskadade över hundra och tog sedan sitt eget liv. Känt är att mördaren var kriminell, mycket mer till förklaring finns inte så här långt.

”Det som oroar oss enormt just nu är hur det var möjligt för någon som verkade vara normal och vid sina sinnens fulla bruk att göra det här”, förklarade åklagaren Cedric Visart de Bocarme i Liège.

Den ensamme galningen behöver inte vara – eller verka – galen. Och den galne behöver inte vara farlig.

Individer med psykiska problem är överrepresenterade när det gäller våldsdåd, men skillnaden gentemot gruppen fullt friska är inte stor, påpekar psykiatrikern David Eberhard i sin bok Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser.

Det händer att den som varit intagen för psykiatrisk vård begår våldsbrott efter utskrivningen. Men risken är sannolikt minst lika hög för frigivna våldsbrottslingar.

Den som är rädd för att drabbas av oprovocerat våld bör ta omvägar förbi krogen – för att inte tala om svartklubben – snarare än psykakuten.

Författare: Mats Skogkär
Publicerad 14 december 2011 20.36
Uppdaterad 15 december 2011 00.03

Mats Skogkär
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu