Hur stort steget blir avgörs när den nya regeringskoalitionen väl formerats.
Men vad som länge framstått som en säker seger kan glida Benjamin Netanyahu,
ledare för högerpartiet Likud, ur händerna.
Dessutom finns en joker vid namn Avigdor Lieberman med i leken.
Sovjetfödde Lieberman leder det ultranationalistiska Yisrael Beitenu – ett
parti till höger om höger. Liebermans utfall mot landets arabiska minoritet
innehåller minst sagt obehagliga, för att inte säga rasistiska övertoner.
Det mesta tyder på att Yisrael Beitenu blir tredje största parti efter Likud
och mittenpartiet Kadima.
Om än ett ytterlighetsparti är Yisrael Beitenu – namnet betyder Israel vårt
hem – vid det här laget väletablerat i den allt annat än vattenkammade
israeliska inrikespolitiken. Yisrael Beitenu ingick i Ehud Olmerts
koalitionsregering, där Lieberman var minister för strategiska frågor. Innan
dess var Lieberman minister i två regeringar ledda av förre Likud- och
Kadimaordföranden Ariel Sharon.
Det centrala i omvärldens ögon när det gäller dagens val är i sedvanlig
ordning hur utsikterna för en tvåstatslösning och israelisk-palestinsk fred
påverkas av utgången. Att valet av allt att döma blir en framgång för högern
behöver inte innebära att alla förhoppningar grusas. Det finns flera exempel
på hur israeliska högerregeringar visat prov på pragmatism:
Menachem Begin bytte land – Sinaihalvön – mot fred med Egypten 1978 och blev
fredspristagare på kuppen; Netanyahu överlämnade som premiärminister under
1990–talets senare hälft kontrollen över delar av Västbanken till den
palestinska myndigheten; 2005 tömde Ariel Sharon Gaza på judiska
bosättningar.
När detta väl är sagt kan det konstateras att ytterligare steg på vägen mot
fred framstår som osannolika i en regering där Avigdor Lieberman
får den vågmästarroll många förutspår: att avveckla bosättningar på
Västbanken finns exempelvis inte på hans politiska karta.
Dagens val äger rum i skuggan av kriget i Gaza. Återigen är landets säkerhet
den stora frågan. Det finns en utbredd fredspessimism och förhandlingsleda i
den israeliska väljarkåren. Högeroppositionen, i form av Likud och Yisrael
Beitenu, hävdar att Gazaoffensiven avslutades i förtid. Målen – att
raketangreppen på Israel skulle upphöra och smugglingen under Gazas gräns
till Egypten stoppas – har inte uppnåtts.
Varken på israelisk eller palestinsk sida tycks det för närvarande finnas
någon verklig beredskap, vilja eller förmåga att fatta de svåra beslut som
är nödvändiga för att fred skall uppnås enligt tvåstatsmodellen: det gäller
bosättningspolitiken, Jerusalems framtid status och flyktingfrågan.
Det lär dagens val dessvärre inte kunna ändra på.
Mats Skogkär