Eller varför inte ur TV-serien The Wire, David Simons lysande kriminaldrama om
livet i Baltimore – nyligen i repris på SVT. En berättelse om ett samhälle i
förfall – inte minst moraliskt. En krönika över en stad där desillusionerade
poliser för en ojämn och till synes hopplös kamp mot en brottslighet som
alltid ligger steget före.
Men samhälleligt sönderfall har inte riktigt samma underhållningsvärde när det
utspelar sig i grådasket utanför det egna vardagsrumsfönstret som när det
spelas upp i dramatiserad form i klara, högupplösta färger på den nya,
platta TV:n.
Och i det fall hemelektroniken är ett fynd från något virtuellt eller verkligt
fyndtorg – inget kvitto, inga frågor – kan det vara svårt att avgöra var
fiktionen slutar och verkligheten tar vid. Men desto lättare att se ironin.
Igår samlades ett stort antal Malmöbor på Gustav Adolfs torg i en
manifestation mot illegala vapen och organiserad brottslighet. De vill ta
sin stad tillbaka. All heder åt dem.
Den som vill göra något mer konkret mot den organiserade brottsligheten kan
använda sin konsumentmakt.
När personer ur välbeställd medel- och överklass köper partydroger till
helgens fest borde de inse att deras pengar göder den undre världen. Samma
sak när festkvällen avslutas på någon svartklubb.
Rören är inte alltid lika raka. Men när billiga varor och tjänster erbjuds,
inte sällan utan kvitto, är sannolikheten stor att pengarna förr eller
senare letar sig ner i den organiserade brottslighetens fickor.
För att ta ett exempel: i oktober uppmärksammade Kaliber i Sveriges Radio hur
biltvättar som erbjuder billig handtvätt utnyttjar asylsökande och illegala
immigranter som billig, näst intill gratis, arbetskraft.
”De som jobbar på de här biltvättarna jobbar under sådana förhållanden att det
är att likna vid ren människohandel”, sade Conny Svensson på Skatteverket i
programmet.
Den som vill ha en lättillgänglig bild av hur den internationella,
organiserade brottsligheten är uppbyggd kan läsa boken McMaffia –
brottslighet utan gräns, av historikern och journalisten Misha Glenny. Han
konstaterar bland annat:
”Som konsumenter är vi alla delaktiga – ofta ovetande – i den transnationella
organiserade brottslighetens skuggvärld.”
Ungefär samma påpekande gör Rikskriminalpolisen i den korta skriften Lägesbild
av den grova organiserade brottsligheten 2011 (NUC rapport 2011:3):
”Acceptansen för den informella ekonomin gör att många köper till exempel
illegal diesel, alkohol och cigaretter trots att många vet att ett så lågt
pris är möjligt endast om skatterna inte har betalats på ett korrekt sätt.”
Medan marschallernas ljus fladdrar i januarimörkret och regnet långsamt
tvättar bort blodfläckarna från trottoaren kan det vara värt att fundera –
inte bara över vem som sköt utan också över vem som bekostade kulorna.