Makten i pakten

Mats Skogkär.

Ökat inflytande blir ett svenskt krav för att gå med i EU:s finanspakt.

Det har regeringen och Socialdemokraterna enats om, meddelades efter gårdagens sammanträde i riksdagens EU-nämnd.

Vad detta innebär i praktiken är något oklart. Det är i gengäld förslaget till finanspakt också.

Men uppgörelsen innebär att S, ett i grunden EU-positivt parti, hittat hem. Med ordföranden utbytt gick det också att byta linje om pakten. Det är bra.

Med tanke på de ämnen som kommer att avhandlas när finanspaktens medlemmar samlas – frihandel, finansmarknadsregler och EU:s inre marknad – är det i Sveriges intresse att få ett ord med i laget.

Det varnas för att Sverige genom medlemskap ska tvingas in i eurosamarbetet bakvägen. Ett klent argument: Sverige har redan genom sitt medlemskap i EU förpliktigat sig att, på sikt, införa euron.

På måndag är det tänktatt finanspakten ska få sin slutliga utformning på ett toppmöte i Bryssel.

Pakten är den tyska förbundskanslern Angela Merkels skötebarn. I detta ligger en historiens ironi. Det var Tyskland – och Frankrike – som en gång sköt EU:s stabilitetspakt i sank genom att strunta i dess regler.

Nu tänker sig Merkel att införa lite tysk ordning och reda i övriga euroländers statsfinanser: budgetunderskott ska inte få överstiga 0,5 procent av bruttonationalprodukten, bnp, tak för statsskulden sätts vid 60 procent av bnp.

Men den stora frågan är hur länder som inte fullföljer sina åtaganden ska piskas in i ledet.

”Det största problemet med den tidigare stabilitetspakten var inte brister i reglernas ekonomiska innehåll utan oförmågan att se till att reglerna efterlevdes.”

Det konstaterade nationalekonomen Lars Calmfors i en rapport för Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, efter att den ursprungliga stabilitetspakten reformerats 2005.

Calmfors slutsats hösten 2005 var pessimistisk. Och profetisk. Han tvivlade på att det fanns några bra sätt att garantera bättre statsfinansiell disciplin i eurozonen:

”Det förefaller därför troligt att budgetsituationen i många EU-länder kommer att förvärras kraftigt innan den kan förbättras.”

Så rätt han skulle få.

Länder som inte följer finanspakten kan dras inför EU:s domstol. Men det kräver beslut på politisk nivå. Och trots en och annan kontrovers genom åren har det ännu aldrig gått så långt att ett EU-land ställts inför skranket av övriga medlemmar i klubben.

Frukta därför inte finanspakten. Frukta snarare att dess regler inte efterlevs.

Författare: Mats Skogkär
Publicerad 27 januari 2012 21.05
Uppdaterad 28 januari 2012 00.03

Mats Skogkär
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu