Efter den så kallade arabiska våren har Hamas försteman i Gaza, Ismail Haniya,
många vänner att besöka. Den senaste tiden har han avlagt
statsbesöksliknande visit i Egypten, Sudan, Turkiet och Tunisien.
Även i Tunisien, där det enligt gängse beteckning ”milt islamistiska”
Ennahdapartiet vann valet, möttes Haniya av jublande människoskaror.
I väntan på Hamasledarens ankomst höll hans fans humöret och värmen uppe genom
att i talkör ropa ”driv ut judarna” och ”döda judarna”.
Haniyas turné har väckt ont blod hos Palestinska myndigheten, dominerad av
president Mahmud Abbas Fatahrörelse, som håller till på Västbanken. Fatah
ogillar att Hamas uppträder som palestiniernas officiella företrädare.
Formellt är Fatah och Hamas inbegripna i en försoningsprocess. Men
förhandlingarna kärvar.
En Fatahdelegation som skulle besöka Gaza nyligen släpptes inte in. Incidenten
ledde till bråk. Fatah kallade händelsen ”förnedrande”. Hamas hotade att
åtala en av Fatahdelegaterna, Sakher Bseso, för hädelse om han någonsin
satte sin fot i Gaza. Bseso anklagades för att ha använt en blasfemisk
svordom under den upprörda ordväxlingen.
Kanske kommer Hamas och Fatah att kunna visa upp en fasad av enighet som
håller tillräckligt länge för att en palestinsk stat ska kunna erkännas av
FN:s generalförsamling.
Det krävs inte särskilt mycket för att lura den som inget hellre vill än att
bedras. Eller struntar i vilket.
Skulle fasaden sedan rämna öppnar det möjligen för en annorlunda
tvåstatslösning: en stat för Hamas, en för Fatah.
Även den idén går förmodligen att sälja till Centern och andra.