Oense om Afghanistan

Mats Skogkär.
På få områden är den rödgröna splittringen så tydlig som i utrikespolitiken. Det gäller inte minst synen på Sveriges åtaganden i Afghanistan.

Efter att Miljöpartiet svängt och krävt en tidplan för svenskt trupptillbakadragande är Social­demokraterna det enda oppositionspartiet som förbehållslöst stödjer den militära insatsen.

”Att Socialdemokraterna skulle rösta med regeringen finns inte som alternativ”, försäkrar Peter Rådberg, Miljöpartiets representant i den arbetsgrupp som fått den intrikata uppgiften att utforma en gemensam rödgrön Afghanistanlinje, i nya numret av Riksdag & Departement.

”En rödgrön politik måste innehålla en avvecklingsplan av den militära insatsen”, säger Vänsterpartiets representant i arbetsgruppen, Hans Linde.

Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin har ingen kommentar.

Skall det sluta som med kärnkraften: avveckling med förnuft och utan bortre parentes?

Det är elva månader kvar till valet och mycket kan hända.

Talibanerna går på offensiven. 2009 blir det blodigaste året i Afghanistan räknat i Natoförluster. USA:s president Barack Obama överväger ytterligare truppförstärkningar. Hårdare och mer omfattande strider är att vänta.

Målet är att Afghan­istans armé skall ta över mer och mer av ansvaret för säkerheten. Men de svenska trupperna kommer också att utsättas för större faror när de fram­över skall agera rådgivare åt inhemska förband under stridsuppdrag. Och när valet närmar sig kan talibanerna komma att inrikta sina attacker på svenska mål för att påverka opinionen och åstadkomma eller påskynda ett uttåg.

Utrikespolitik brukar inte ta någon större plats i svenska valrörelser.

Förluster i Afghanistan fram till valdagen kan göra denna gamla sanning inaktuell.

Författare: Mats Skogkär
Publicerad 6 november 2009 06.00
Uppdaterad 6 november 2009 06.00

Mats Skogkär
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu