”Polisen har trakasserat och misstänkliggjort både vår personal och
organisation gentemot media, olika tjänstemän och våra uppdragsgivare i
Malmö”, heter det i ett pressmeddelande från Fryshuset.
Men i den mån polisen är skeptisk tycks det finnas goda skäl:
Lugna gatans platschef i Skåne är misstänkt för bedrägeri. En anställd är
åtalad för misshandel och grov olovlig körning. En annan anställd pekades ut
som huvudman i en nyligen avslutad rättegång om förfalskning av kontokort.
Flera anställda i Lugna gatan är misstänkta för inblandning i en omfattande
kortkapningshärva – några har varit frihetsberövade, en befinner sig på
flykt.
Rättsväsendets granskning av de anställdas eskapader kommer synnerligen
olägligt för Fryshuset: Malmö stad skall inom kort ta ställning till om
avtalet med Lugna gatan skall förlängas ytterligare ett år. 6,6 miljoner
kronor ligger i potten.
Och i gårdagens Sydsvenskan mer än antydde Karin Filipsson,
informationsansvarig för Lugna gatan, att polisens utredning mot platschefen
är ett vältajmat försök att misskreditera verksamheten.
”Det väcker viss förvåning hos oss”, säger i sin tur Anders Malmqvist,
stadsdelschef i Södra innerstaden och tillägger att han aldrig uppfattat att
polisen skulle ha en ”egen agenda”.
De anställda i Lugna gatan har inte sällan egna erfarenheter av kriminalitet.
Det kan vara en tillgång. Ungdomar i riskzonen kan ha lättare att lyssna på
den som talar av egen erfarenhet.
Att det ibland kan gå snett, att personer med ett kriminellt förflutet trillar
dit igen, är oundvikligt. Men när Lugna gatans anställda fortsätter att
vandra den breda vägen riskerar verksamheten – och de kommunala anslagen –
att förfelas. Eller värre än så: att motverka sitt syfte.
Fryshusets ledning har ett och annat att förklara angående hur verksamheten i
Malmö bedrivs.
Att ha ett gott syfte är inte en garanti för att göra gott. Det berättigar
inte heller till frikort från kritik.