”Om vi över huvud taget skall ha en kollektivtrafik som fungerar så måste vi
gå över till spårväg”, förklarade gruppens ordförande, kommunalrådet Anders
Rubin (s), vid presskonferensen.
Tillbaka till framtiden, om man så vill.
Den 27 april 1973 gick den sista spårvagnen på den sista kvarvarande linjen i
Malmö sin avskedstur från Sibbarp in till centrum.
Då, för drygt 35 år sedan, hette det att bussen var kollektivtrafikens
framtid. Nu representerar bussarna – med sitt buller och sina utsläpp –
snarare forntiden. Såvida det inte handlar om eldrivna trådbussar, för dem
finns det fortfarande intresse bland Malmöpolitikerna.
Hur länge det dröjer innan spårvagnar än en gång trafikerar Malmös gator
återstår att se. Först och främst väntar år av utredande. Ett spårvägsnät är
med Anders Rubins ord ”enormt strukturdrivande” – konsekvenserna för all
stadsplanering blir omfattande. Miljöpartiet, som är hetast på gröten, vill
komma igång redan 2012 med utbyggnaden. Då kan de första spårvagnarna rulla
år 2018.
Men med tanke på hur komplicerade så här stora infrastrukturprojekt är låter
detta onekligen optimistiskt. Den som vill att färden genom Malmö skall gå
som på räls får för överskådlig framtid hålla till godo med museilinjen
genom Slottsparken.
Det är svårt att värja sig för intrycket att politikerna är ute i sista
minuten, eller snarare fem över istället för fem i tolv. Som situationen
idag ser ut på många av Malmös större gator och genomfartsleder under
rusningstrafik tycks trafikinfarkten vara nära förestående.
Och på flera av de mest frekventerade linjerna närmar sig turtätheten redan
idag den punkt där bussarna börjar köra i kolonn.
Malmötrafiken är stundtals rena infernot. Det tvingas även den som anser att
bilen är ett nödvändigt och utmärkt transportmedel konstatera. Att utgå från
att biltrafiken inne i staden skall kunna öka är knappast realistiskt. Då är
en utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik nödvändig om det växande
behovet av persontransporter skall kunna mötas.
Billigt blir det förstås inte. För 33 kilometer spårvägstrafik – det räcker
till vad som skulle kunna beskrivas som ett stomnät i Malmö – blir
prislappen omkring fem miljarder kronor. Spårväg är i runda tal fem gånger
dyrare än trådbuss och tunnelbana är i sin tur fem gånger dyrare än spårväg.
Tunnelbana?
Jodå, folkpartiet håller fast vid sin gamla tanke och sneglar på Köpenhamns
Metro.
”Vi menar att man underskattar problemen lite, det är viktigt att tänka på
mycket lång sikt”, säger Hans Berg (fp).
Att tänka stort är inte fel. Idén är spännande.
Fast i slutänden lär nog räls ovan mark bli lösningen.
Det är i alla fall det spår Malmös politiker är inne på.
Mats Skogkär