Idag är Chinkin en av fyra medlemmar i den juridiska expertgrupp som för FN:s
räkning utreder om krigsbrott begåtts under striderna i Gazaremsan runt
årsskiftet.
Man kan tycka att Christine Chinkin borde vara olämplig som granskare. Hon har
redan tagit ställning i skuldfrågan. Men så fungerar som bekant inte FN.
Beslutet om utredningen togs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i en
resolution den 12 januari. Där slås fast att gruppens uppdrag är att
”undersöka alla brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär
lag” begångna av – Israel.
Så professor Chinkin är kanske – vid närmare eftertanke – som klippt och
skuren för detta uppdrag.
Den som följer FN och inte minst dess grundligt komprometterade råd för –
eller snarare mot – mänskliga rättigheter förvånas knappast över denna
travesti på rättvisa.
Det som förvånar är möjligen att den ansedde sydafrikanske juristen Richard
Goldstone – som bland annat var chefsåklagare vid FN:s krigsbrottstribunaler
för ex-Jugoslavien och Rwanda – åtagit sig uppdraget att leda gruppen.
I olika sammanhang, bland annat i en intervju i Jerusalem Post den 16 juli,
har Goldstone hävdat att han efter samtal med Martin Uhomoibhi, den
dåvarande ordföranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter, fått ett annat
och vidare mandat som gör det möjligt att granska alla parter i konflikten.
Detta var, enligt Goldstone, hans villkor för att åta sig uppgiften.
Ändå kvarstår faktum: det formella uppdraget ser ut som det gör, resolutionen
har inte ändrats.
Om Goldstone lyckas i sitt uttalade uppsåt att genomföra en rättvis och
balanserad granskning återstår att se. Rapporten väntas bli klar någon av de
närmaste veckorna.
Det är inte bara Richard Goldstones anseende som står på spel. I potten ligger
också tilltron till internationell rätt och förtroendet – om än inte
överdrivet stort – för FN-systemet som sådant.