Att tala om feghet – eller mod för den delen – när det gäller en religiöst
motiverad terroristorganisation som Hamas är knappast relevant. Hamas
drivkraft är fanatism. Blind tro. Orubblig ideologisk övertygelse.
Då berättigar målet – att förgöra staten Israel – alla medel. Då betyder
människoliv ingenting. Inte ens eget. Inte andras. Som det heter i Hamas
motto:
”¿ att dö för Allah är vår högsta önskan”. Om det finns människor i Gaza som
ser en annan mening med livet än martyrskap – otur för dem som hamnat på fel
plats vid fel tillfälle.
I propagandakriget, i dagens mediesamhälle ofta lika avgörande som det
verkliga kriget, innebär döda civila i Gaza ett bakslag för Israel och en
framgång för Hamas.
Igår uppgav FN:organet UNRWA att ett femtiotal civila dödats i Gazaremsan de
senaste dagarna. Och ju högre dödstalet stiger, desto högre ljuder kraven
från omvärlden på Israel att avbryta sin offensiv. Den omedelbara reaktionen
blir: lidandet måste stoppas. Nu. Till varje pris. Bilder på döda och
lemlästade civila – män, kvinnor och barn – har den effekten på de flesta
människor.
Fast inte på Hamas. Inte på en organisation vars medlemmar stoltserar med att
de älskar döden mer än andra älskar livet.
Så 1,5 miljoner människor i Gaza får agera statister i Hamas heliga krig.
Mänskliga sköldar. De får finna sig i att Hamas och andra terrorgrupper i
Gazaremsan fyrar av sina hemmagjorda raketer från deras trädgårdar, från
gränderna mellan deras hus. Och hoppas att Israel inte skall slå tillbaka.
Eller åtminstone träffa rätt: att motelden verkligen ges med ”kirurgisk
precision”.
När Hamas och liknande grupper avfyrar sina egna raketer handlar det inte om
precision. En del slår ner inne i Gazaremsan. Det hände i fredags. Två
flickor, systrar, fem och tretton år dog.
Det är inte träffsäkerheten eller sprängkraften hos Hamas raketer som är
avgörande: det är terrorkraften. Terrorn som uppstår av ovissheten, av hotet
– ständigt närvarande men omöjligt att värdera.
Igår morse slog en raket avfyrad från Gaza ner på en byggarbetsplats i den
israeliska staden Ashkelon. En arbetare miste livet, många skadades. Hamas
tog på sig ansvaret och rapporterade att en ”sionist” dödats i anfallet.
Den omkomne, 27-årige Hani al-Mahdi, var visserligen israel, men inte jude
utan arab.
Men terror slår blint. Det är det som är poängen.
Mats Skogkär