En vit lista och en svart lista – naming and shaming, utpekande av syndare –
ska sporra ägare att satsa på ökad jämställdhet i bolagsstyrelser och
ledningsgrupper. Så skäms, Millicom; duktigt jobbat, Atrium Ljungberg.
Enligt Allbright handlar det om att slå vakt om meritokratins viktiga princip,
att uppdrag ska gå till den bäst lämpade, den dugligaste.
”Åsidosätter man meritokratins krafter så kommer kapitalismen att gå åt
helvete”, säger stiftelsens initiativtagare, finansmannen Sven Hagströmer,
till Svenska Dagbladet.
”Att företag börjar diversifiera chefssammansättningen och ledningsgrupperna
är förvisso viktigt ur ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv, men
framförallt direkt avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft”, skriver
Allbrights VD Rebecca Lucander i rapportens förord.
Argumentet för att satsa på ökad jämställdhet är alltså i första hand
ekonomiskt – jämställda företag är lönsamma företag därför att kvinnors
begåvning utnyttjas bättre.
Men att fastighetsbolaget Atrium Ljungberg, som äger flera stora köpcenter,
däribland Mobilia i Malmö, är så bra på jämställdhet, märks inte direkt på
börskursen. De senaste tre åren har aktien gått klart sämre än börsens index.
Allbrights avskräckande exempel, Millicom, har däremot följt index hyfsat och
snarare gått bättre än sämre än det genomsnittliga börsbolaget de senaste
tre åren.
En snabb granskning av de fem storbolag som är bäst respektive sämst på att
erbjuda kvinnor karriärmöjligheter antyder att den som har pengar att
investera knappast är hjälpt av Allbrights listor.
Det kan finnas många skäl till varför ökad jämställdhet är bra. Somliga hävdar
att fler kvinnor på ledande positioner är bra för företagsetiken. Fast vilka
slutsatser – om några – ska då dras av att Lundin Mining, i skandalomsusade
Lundingruppen, ligger riktigt bra till på Allbrights vita lista?
Inget av detta bevisar någonting men ger möjligen en antydan om att frågan är
komplex och sambanden långtifrån givna.
Det finns helt klart goda argument för att satsa på jämställdhet. Frågan är
snarast om lönsamhet och konkurrenskraft är de främsta.
Har Hagströmer och Lucander rätt borde problemet kunna lösas på ett snabbt och
galant sätt av marknadskrafterna. Då kommer den som satsar mest på
jämställdhet att gå bäst.
Och att göra vinst är trots allt varje kommersiellt företags främsta uppgift.
Så må bästa kvinna – eller man – vinna.