Artiklar som berör detta
Journalist misstänktes hota skottsäker Vilks
Uppgift om Vilks JK-anmäld
”En inställd utställning är ju också en utställning”
Ingen Vilks på bokmässan
Och ändå föreställer man sig att en bokmässa borde vara ett tillfälle att stå upp för konstnärlig frihet, för åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
Istället blev det tyst. Om möjligt ännu tystare än den ljudlösa diplomati den svenska regeringen kritiseras för i fallet Dawit Isaak.
Om den fängslade Isaak har det däremot inte varit tyst på mässan, tvärtom. Om hans situation har det talats högt och högtidligt, från bittida till sent. Och det är bra. Engagemanget för Isaak är viktigt.
Men jämför detta intresse för Isaak, denna totala uppslutning från det svenska åsiktsetablissemanget, med de uteblivna reaktionerna på beskedet att Vilks vackert får hålla sig borta från den fina mässan.
Är det inte något som skaver?
Men det är klart, det är betryggande att kritisera en obskyr skurkregim på en annan kontinent. Det kostar liksom inte så mycket att stämma in med övriga änglar i den kören.
Det är, om uttrycket fortfarande tillåts, hundraprocentigt politiskt korrekt.
Helt tyst har det förstås inte varit.
Erik Helmerson, ledarskribent på DN, vill se Vilks som ett bevis på att den svenska demokratin mår ganska bra.
”Hans yttrandefrihet försvaras av nästan alla, alltså även av människor som inte håller med honom.”
Inträngda i ett hörn möjligen och ställda inför frågan.
Ta till exempel Svenska Pen, en organisation för författare och annat skrivande folk, med försvar av yttrandefriheten som en av sina främsta uppgifter.
Svenska Pen har varit drivande i kampanjen för Dawit Isaak, även på Bokmässan. Organisationen har ett projekt för att ge förföljda författare en fristad i Sverige, arrangerar varje år Fängslade författares dag med fokus på ”behovet av stöd för det förföljda ordets offer”.
Fråga ordföranden Ola Larsmo och han skulle säkert försvara Vilks yttrandefrihet. Fattas bara annat. Men ingen tycks ha ställt frågan till honom och han tycks inte heller ha funnit anledning att göra sin stämma hörd.
Förföljelserna mot Vilks har pågått i flera år, han har hotats till livet oräkneliga gånger, man har försökt bränna ner hans hem, angripit honom fysiskt. Men på Svenska Pens hemsida går det inte att hitta ett kommatecken om detta.
Det är en tystnad som talar. Men knappast till Svenska Pens fördel.
Om de som står efter Lars Vilks liv varit böghatande, våldsdyrkande, kristna fundamentalister hade den tjattrande klassen gissningsvis kämpat med näbbar och klor för att komma först och högst upp på barrikaderna.
Nu är de inte kristna.
Och då blir det problematiskt.
Då blir det tyst.
En förlägen, lätt besvärad tystnad.