Reach når inte ända fram

Bättre sent än aldrig?

Nja. Den kompromiss som hamrats fram och som ministerrådet och parlamentet sent omsider kunde enas om natten till fredagen lämnar en del övrigt att önska.

Reach, som lagen kallas, reglerar användning, produktion och import av farliga kemikalier. Den har sin upprinnelse i en vitbok som kommissionen presenterade 2001. Vitboken innehöll en rad radikala idéer och omvandlades under Margot Wallströms tid som miljökommissionär till ett lagförslag. Sedan började kompromissandet.

Kemikalieindustrins lobbyarbete mot Reach har varit både aggressivt och ihärdigt. Det har gett resultat. Wallströms ursprungliga förslag har gradvis vattnats ur.

Det har bland annat gått ut över substitutionsprincipen, ett av de viktigaste inslagen i Reach. Enligt denna skall farliga ämnen ersättas med mindre farliga då sådana finns. Igår rådde det delade meningar om vad lagförslaget i praktiken kommer att få för konsekvenser på detta område.

”Det finns ingen substitution alls”, hävdade centerns EU-parlamentariker Lena Ek besviket.

Så illa är det av allt att döma inte. Snarare innebär nattens kompromiss ett litet framsteg för EU-parlamentets tuffare linje.

Men visst är det beklagligt att några av de allra farligaste ämnena – sådana som EU i princip vill få bort helt – också i fortsättningen skall få användas även då de kan bytas ut mot mindre farliga.

Reach ersätter ett fyrtiotal befintliga lagar på kemikalieområdet. Att EU tar ett helhetsgrepp när det gäller hälso- och miljörisker är nödvändigt och välkommet. Idag finns tiotusentals registrerade kemikalier och av de kommersiellt mest använda är det bara en bråkdel som testats ordentligt.

Mikael Karlsson, ordförande i Svenska naturskyddsföreningen, gick i Ekot igår hårt åt miljöminister Andreas Carlgren (c) för att han kallat överenskommelsen om Reach för en framgång:

”Då måste han vara omedveten om vilket beslut Sveriges riksdag har fattat om kemikaliepolitiken.”

Men även om Reach inte når upp till de högt ställda målen för den svenska kemikaliepolitiken kan den nya lagen ändå vara ett framsteg ur ett EU-perspektiv.

Samarbetet inom EU bygger på kompromisser och avvägningar mellan olika intressen, nationella och andra. I det här fallet talar mycket för att industrins synpunkter fått väga alltför tungt på bekostnad av konsument-, hälso- och miljöaspekter. Det är illa.

Men jämfört med idag innebär Reach tveklöst ett steg i rätt riktning och så måste varje resa börja.

Kemikaliedjungeln kommer att bli något mindre snårig. Fast det slutgiltiga svaret på vad Reach duger till får EU:s medborgare först när lagstiftningen börjar tillämpas.

Mats Skogkär