Siffran är hämtad ur rapporten Islam and the West: Annual Report on the State of Dialogue som tagits fram inför Världsekonomiskt Forum, som inleddes i Davos i Schweiz igår.

Och Sverige är inte unikt, om någon nu trodde det.

Rapporten bygger bland annat på en attitydundersökning genomförd av Gallup Organization med ett representativt urval av befolkningen i 21 länder, muslimska och ickemuslimska.

Resultatet blir ett ”dialogindex” som egentligen kan sammanfattas i tre ord:

Djup, ömsesidig misstro.

Eller för att citera Världsekonomiskt Forums styrelseordförande Klaus Schwab: ”En alarmerande låg grad av optimism när det gäller dialogen mellan Islam och Väst.”

Varför resultatet är alarmerande, särskilt i ett europeiskt perspektiv, kan klargöras med ett annat citat ur Schwabs förord:

”Den muslimska befolkningens andel i EU-15-länderna [EU före utvidgningen 2004] väntas stiga från 4,3 procent 2006 till ungefär 10-15 procent år 2025, med en högre koncentration på upp till 30 procent i städerna i länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna.”

Misstro, motsättningar och konflikter mellan Väst och Islam blir därmed lika mycket en inrikespolitisk som en utrikespolitisk fråga.

I samtliga sex europeiska länder som ingår i undersökningen betraktar en klar majoritet en ökad interaktion med den muslimska världen som ett hot. Störst är oron i Danmark (79 procent), lägst i Belgien (59 procent).

I USA och Kanada finns däremot en klar övervikt för dem som ser fördelar med ökad samverkan – 70 respektive 72 procent. I de muslimska länderna är också de som ser fördelar klart fler än de som ser ett hot.

Samtidigt är enigheten stor på båda sidor om att relationerna mellan Islam och Väst är på väg att försämras och att motparten inte visar något större intresse för att förbättra situationen.

Lägg till detta en utbredd uppfattning i muslimska länder om att Väst inte respekterar den muslimska världen och en lika utbredd uppfattning i icke-muslimska länder om att den muslimska världen inte respekterar Väst.

Teorin om en civilisationernas kamp – clash of civilizations – lanserad av den amerikanske statsvetaren Samuel Huntington i en artikel i tidskriften Foreign Affairs 1993, har fått hård kritik genom åren. Men tillfrågade om vad motsättningarna mellan Islam och Väst beror på är det – med några få undantag – en majoritet i de aktuella länderna som i Huntingtons anda svarar kultur och religion snarare än politiska intressekonflikter.

Den muslimska världen kännetecknas idag av en ökande tilltro till de egna värderingarna och därmed också växande tillförsikt. I slutet av förra året fick exempelvis den Islamiska konferensen FN:s generalförsamling att anta en resolution mot förtal av religioner. Den enda religion som nämns vid namn i resolutionen är islam.

I Väst tycks utvecklingen – för att åter måla med breda penslar – snarare gå i motsatt riktning. Här ökar villrådigheten i takt med att historiska kontroverser, betraktade som en gång för alla avgjorda – exempelvis den om yttrandefrihet kontra respekt för religiösa tabun – väcks till liv på nytt.

Att det är i Väst som befolkningen ser mötet med den muslimska världen som ett hot medan man i den muslimska världen ser möjligheter snarare än hot i detta möte ger kanske en fingervisning om vem som just nu anser sig ha övertaget i denna kraftmätning.