Jihad i Bombay

Men onsdagskvällens uppvisning i ultravåld avviker från det mesta:

Grupper av unga män beväpnade med automatvapen och granater gick till koordinerad kommandoattack på olika platser i Bombay.

Människor som fanns i närheten mejades ner samtidigt som terroristerna enligt ögonvittnen var på jakt efter personer med amerikanska eller brittiska pass, av allt att döma för att kunna ta dem som gisslan.

Långt över hundra har dödats och minst tre gånger så många skadats i det spektakulära drama som fortsatte under gårdagen.

En tidigare okänd grupp som kallar sig Deccan mujahedin säger sig ligga bakom och krävde i ett uttalande att fängslade islamister skall friges:

”Muslimerna i Indien borde inte förföljas. Vi älskar vårt land, men var befann sig alla när våra mödrar och systrar mördades?”

Motsättningar mellan den hinduiska majoriteten – som idag utgör ungefär 80 procent av Indiens befolkning – och den stora muslimska minoriteten, har plågat landet alltsedan självständigheten 1947.

Brittiska Indien delades då i Indien respektive Västpakistan och Östpakistan – sedermera Bangladesh – till ackompanjemang av massakrer och etnisk rensning. Mellan 12 och 14 miljoner människor flydde eller jagades bort: hinduer från områden som skulle bli pakistanska, muslimer från områden som skulle bli indiska.

Lägg till detta den olösta konflikten om områdena Jammu och Kashmir, som både Indien och Pakistan gör anspråk på, och resultatet blir en explosiv cocktail.

I ett TV-tal till nationen förklarade den indiske premiärministern Manmohan Singh igår att attackerna sannolikt hade utländska kopplingar, vilket förmodligen bör tolkas som en antydan om att Pakistan eller grupper i Pakistan har ett finger med i spelet.

Osannolikt är det inte att det finns ett sådant samband eller att någon av de extrema islamistiska grupper som numera eldar på upproret i Kashmir är inblandad.

Samtidigt finns det åtminstone tre faktorer som talar för att de skyldiga har kopplingar till eller är inspirerade av terrornätverket al-Qaida: samordningen, valet av mål och symboliken.

Att slå till samtidigt på flera platser har blivit något av ett kännetecken för al-Qaida och närstående grupper alltsedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001.

Precis som vid bombdåden på Bali 2002 har terroristerna valt mål som är populära bland besökande västerlänningar.

Bland de mål som angreps finns några av Indiens mest kända byggnader, däribland lyxhotellet Taj Mahal Palace, som i symbolisk mening skulle kunna betraktas som Bombays motsvarighet till World Trade Center i New York.

Och om terrordådet enbart handlar om Kashmir eller motsättningar mellan hinduer och muslimer är frågan varför attentatsmännen angrep ett anspråkslöst judiskt institut, Chabad, och tog flera personer, däribland en rabbin, som gisslan.

”Att döda amerikaner och deras allierade – civila som militära – är en individuell religiös plikt för varje muslim som kan göra det, i varje land där det är möjligt att göra det”, förkunnade Usama bin Ladin 1998 i en fatwa med rubriken ”Jihad mot judar och korsfarare”.

Möjligen är det drama som utspelats i Bombay också ett fältslag i detta heliga krig.

Mats Skogkär