För tidigt att jubla

Men Israel ställde sig försiktigt positivt till förslaget under förutsättning att vapenvilan innebär ett slut på den ”fientliga beskjutningen” från Gazaremsan och ger garantier för att Hamas inte skall kunna fylla på vapenförråden än en gång, förklarade premiärminister Ehud Olmerts talesman Mark Regev.

Från Hamas var tonen tydligt avvisande:

”Denna aggression måste upphöra. Blockaden måste lyftas. Gränsövergångarna måste öppnas villkorslöst. Förtrycket av vårt folk måste upphöra. Efter detta kan vi tala”, sade Hamas talesman Fawzi Barhoum.

Såväl Israel som Hamas tycks i alla fall fortsätta samtalen med Egypten om villkoren för en vapenvila, vilket är hoppfullt. Och Israel avbröt igår striderna under tre timmar för att släppa in mat, mediciner och bränsle i Gazaremsan.

Israel har ännu inte uppnått sitt mål: att stoppa raketbeskjutningen. Men att fortsätta Gazaoffensiven är knappast något den israeliska ledningen ser fram emot. Genom sin markoffensiv har Israel delat upp Gazaremsan i tre delar och tagit kontroll över öppen terräng där Hamas inte har mycket att sätta emot. Nästa steg blir betydligt svårare.

Hamas taktik är av allt att döma att locka in de israeliska trupperna i städerna och flyktinglägrens trånga gränder, tvinga fram strider inne bland civilbefolkningen, i byggnader som befästs och försåtminerats. Det kommer oundvikligen att leda till stora israeliska förluster. Och ännu fler civila offer.

Och om Israel skulle kunna slå ut Hamas – ett stort om – är man tillbaka, på samma ställe som före uttåget ur Gazaremsan 2005, i besittning av ett territorium Israel inte vill ha ansvaret för.

Mycket talar därför för att Israel gärna ser en diplomatisk utväg.

Men att gå med på en vapenvila som uppfyller Israels krav – att gränsen mellan Gazaremsan och Egypten stängs och ställs under kontroll av en internationell styrka, vore om inte slutet så åtminstone ett klart nederlag för Hamas. Det är de hundratals tunnlar som grävts under denna gräns som gjort det möjligt för Hamas att få in vapen och sprängmedel, och som uppenbarligen gett organisationen enorma ”skatteintäkter” från andra insmugglade varor.

Än är det för tidigt för Sarkozy eller någon annan att jubla.

Mats Skogkär