Forska rätt, forska fritt

Till kritikerna sällar sig nu två tunga akademiker, historieprofessorn Arne Jarrick och Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi – Calmfors är också ledamot av Vetenskapsrådets styrelse.

I en debattartikel i DN i fredags varnade de för ”ett paradigmskifte som hotar den fria grundforskningen”.

Det Jarrick och Calmfors finner särskilt oroande är regeringens framhävande av nyttoforskning, investeringar som förväntas ge kommersiell utdelning – ju snabbare desto bättre får man förmoda. I propositionen kallas detta strategiska satsningar, inriktade på områden som regeringen särskilt valt ut, huvudsakligen inom medicin, teknik och klimat. Av de 5 miljarderna i propositionen är hela 1,8 miljarder kronor avsatta för detta ändamål.

Att svenska politiker har en tendens att prioritera nationella intressen är inget nytt. I rapporten Forska lagom och vara världsbäst har Mats Benner och Sverker Sörlin beskrivit hur forskningspolitiken ofta utgått från att svenska mål och intressen skall främjas.

När regeringen i propositionen beskriver målen för forskningspolitiken heter det bland annat att forskningen ”till stor del [skall] bedrivas inom områden som har eller har förutsättningar att få betydelse för människors välfärd, samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft”.

En skrivning som bekymrar Jarrick och Calmfors:

”De strategiska satsningarna innebär en starkare politisk toppstyrning av forskningen eftersom regeringen i ökad omfattning pekar ut vilken forskning som skall bedrivas.”

Jarrick och Calmfors drar en lans för den fria grundforskningen, den som drivs av forskarnas nyfikenhet:

”Fri grundforskning genererar ofta oväntade insikter som aldrig skulle uppmärksammas om forskningen främst var behovsstyrd.”

Under Aktuella frågor här i Sydsvenskan den 2 januari vände sig socialdemokraterna Marie Granlund, partiets utbildningspolitiska talesperson, och Mikael Damberg, högskoleansvarig, också mot den vilja till detaljstyrning av forskningen som de menar kännetecknar propositionen:

”Vi tror inte att någon regering oavsett färg har den kompetensen.”

Forskningsminister Lars Leijonborg (fp) borde lyssna till kritiken. Även om det är sent på dagen.

I ekonomiska termer innebär propositionen en rejäl förbättring. Men denna politiska klåfingrighet klär en borgerlig regering illa, särskilt i detta sammanhang.

Att forska rätt är stort. Att forska fritt är större.

Regeringen tycks anse att rätt fritt får duga. Det duger inte.