Hänga med Nato
Mats Skogkär.
Stämmer kartan med terrängen? Och hur ser terrängen egentligen ut?Det är frågor som stöts och blöts i antologin Säkerhet och solidaritet, utgiven av Arbetarrörelsens tankesmedja och socialdemokraternas internationella rådslagsgrupp.
Boken presenterades i Stockholm igår kväll, en brandfackla inför Folk och försvars årliga rikskonferens som inleds i Sälen på söndag.
Där bör det finnas ett och annat att diskutera.
Sommarens korta krig mellan Ryssland och Georgien innebar för många en välbehövlig ögonöppnare. Omställningen av försvaret, inledd runt millennieskiftet, visade sig på vissa punkter vara överspelad innan den ens genomförts fullt ut.
I Säkerhet och solidaritet är en av de slutsatser tidigare försvarsministern Björn von Sydow (s) drar att nedmonteringen av det territoriella försvaret gått för långt. Han anser att situationen i Ryssland innebär en hotbild som måste diskuteras:
”Landets odemokratiska utveckling förenat med dess upplevelse av förödmjukelse skickar inga positiva signaler till omvärlden.”
von Sydows hållning följer socialdemokratisk tradition: ett land som vill förbli självständigt måste också kunna försvara sig. Han vill satsa på slagkraftiga förband, på Jas Gripen, på ubåtar i Gotlandsklassen, på pansar. Men högteknologi kostar. Då krävs det snarare mer pengar än de ytterligare besparingar som nu planeras.
Men hur starkt kan Sverige bli på egen hand? I Nato vill von Sydow inte att Sverige skall gå med.
Samtidigt har Sverige knutit allt fler och tätare band till Nato. I Afghanistan slåss svenska soldater, på FN-mandat, men under Natobefäl. ”Vi är en Hang Around till det stora Imperiets militära organisation”, som statsvetaren och s-debattören Stig-Björn Ljunggren krasst konstaterar i sitt bidrag i boken.
Björn von Sydows lösning är ökad nordisk samordning. Det påminner om försvarsminister Sten Tolgfors (m) förhoppningar om fördjupat nordiskt samarbete på olika plan: i fråga om försvarsmateriel, utbildning, övningar och så vidare.
Men Danmark och Norge är redan medlemmar i Nato. Finland har inte bestämt sig.
Utanförskap innebär minskat inflytande. Och inga som helst garantier för hjälp om Sverige skulle hotas militärt.
Alliansfriheten är idag mest ett tomt ord men styr ändå socialdemokratiskt tänkande. En opinion som är emot svenskt Natomedlemskap ger dessutom inga incitament till omprövning. Men förr eller senare lär det bli dags att ta debatten – och eventuellt att försöka förändra opinionen, inte bara böja sig för den.
Mats Skogkär
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
