Förklaringen?
”Över fyrahundra barn har mördats i Gaza”, sade Reepalu i Sydsvenskan igår.
Det är hårda ord.
Mord: enligt ordboken ”att uppsåtligen beröva en annan människa livet”.
Så i Ilmar Reepalus värld har Israel med berått mod berövat fyrahundra palestinska barn livet.
Inte av misstag, inte i stridens hetta, inte genom kalkylerat risktagande, inte genom nonchalans. Israel har dödat dem alla med vett och vilja. Det är vad Reepalu säger.
Hårdraget? Övertolkat?
Betänk då att Reepalu är en erfaren, framträdande politiker, van att välja sina ord med omsorg.
Anklagelser om barnamord har när det riktas mot judar – och Israel definierar sig som bekant som en judisk stat – en alldeles särskild historia och en alldeles speciell klangbotten.
Att judar mördar barn, till exempel för att använda deras blod i religiösa ritualer, är en klassisk antisemitisk myt som genom historien lett till otaliga pogromer.
I den moderna antisemitismen lever denna föreställning kvar men nu är det staten Israel och dess armé som gång efter annan anklagas för att avsiktligt mörda barn: fallet Muhammed al-Durra är förmodligen det mest kända exemplet. Den bestialiskt barnamördande juden har blivit den bestialiskt barnamördande israeliske soldaten.
Det finns som sagt anledning att välja sina ord med omsorg.
Att det i Reepalus uttalande går att finna beröringspunkter med antisemitiskt tankegods gör inte honom till antisemit. Men det är betänkligt hur lättvindigt framträdande politiker – inte bara socialdemokrater – tar klivet in i den gråzon där Israelkritik, antisionism och antisemitism möts: slappa jämförelser mellan Gaza och Warszawaghettot, orimliga paralleller mellan Israels politik i de palestinska områdena och Förintelsen.
I ett Malmö där judiska inrättningar angrips, där fredliga demonstrationer till stöd för Israel möts av ägg, flaskor och stenar, där enskilda Malmöbor hotas och förföljs enbart på grund av att de är judar, där har framträdande politiker ett ansvar för att dämpa motsättningarna, gjuta olja på vågorna.
Istället leker Reepalu med elden.
Ilmar Reepalu vet av egen bitter erfarenhet hur det är att vara utsatt för hat och hot.
Under en vecka i maj 2005 fick Reepalu ett hakkors målat på sitt hus och ett mordhot via mejl, dessutom sköts två skott rakt in i hans bostad. Under lång tid levde han med polisbevakning. Reepalu hävdade då att ett inslag med honom i SVT:s Sydnytt och Rapport om en 98-årig man som inte fått pensionärslägenhet klippts på ett sätt som fick honom att framstå som nonchalant och stöddig och att detta piskat upp en hatisk stämning mot honom.
Nu bidrar han själv till att piska upp hat.
Det är tanklöst. Det är oansvarigt.
Mats Skogkär
0% är glada
0% är likgiltiga