Bokmalare

Uppgifterna om vad som pågår går isär – en ”akut radikal gallring” eller bara en ”planerad utvärdering”?

Kulturnämndens ordförande Carina Nilsson (S) försvarade utrensningen i gårdagens Sydsvenskan:

”Malmöborna blir inte lidande eftersom alla böcker finns på andra bibliotek, så det går att beställa dem om man vill.”

Men antalet böcker är inte oviktigt. Att beställa från ett annat bibliotek lär alltid ta betydligt längre tid än att plocka boken från hyllan eller hämta den från magasinet. Ett skäl till att satsa skattemedel på ett bibliotek är bredden – att tillhandahålla udda titlar som inte går att hitta i vilken boklåda som helst; att ha böcker som är utgångna från förlaget.

Beställningsargumentet är dessutom några få steg från att underkänna bibliotekets själva existensberättigande: även de böcker som blir kvar efter gallringen går väl i så fall att få från annat håll? Och snart finns hela världslitteraturen inskannad av Google. På en dator nära dig ...

De ansvariga tycks resonera som vore de i bokhandelsbranschen: böcker som inte lånas ut tillräckligt ofta blir först till kvarn. De böcker som blir kvar skall ”exponeras” bättre: på hälften av hyllorna skall böckerna stå med framsidan utåt. Det gäller att öka omsättningen.

Vem kunde tro att steget från bokmal till bokmalare var så kort.