Rör inte Ribban

Mot en del av de tankar som förs fram i den partimotion Sydsvenskan skrev om igår finns inte mycket att invända.

Att höja kvaliteten på sandstranden skulle onekligen inte skada. Den kan breddas där det lämpar sig och gärna förlängas utmed hundrastplatsen bort till Västra hamnen. Idag tar ogästvänlig sprängsten över en bit bortom kallbadhuset.

Moderaterna tänker sig någon form av spårvägslinje utmed havet – ett modernt badtåg – som knyter samman Malmö och Limhamn. En idé som blivit allt intressantare i takt med att nya bostadsområden växt upp i tidigare hamn- och industriområden på ömse sidor om Ribban.

Det mest omvälvande är förslaget att bygga två stora pirar ut i havet mellan kallbadhuset och handikappbadet. På pirarna skall det finnas plats för butiker, kaféer, restauranger och tingeltangel som kan locka besökare även vintertid.

Men allt det där finns redan och skapar ett myllrande folkliv – sommartid i varje fall – alldeles intill, i Västra hamnen.

Malmö har växt och sökt sig mot havet. Att blickarna förr eller senare skulle falla på Ribban är inte förvånande. Området kan framstå som outnyttjat. Oansenligt. Där finns en hundrastplats, några kiosker, ett kallbadhus och inte mycket mer.

Kontrasten till Västra hamnen är påtaglig. Men den har ett värde i sig.

Det oansenliga och därmed otidsenliga är en viktig del av Ribbans charm. Ibland är mindre faktiskt mer.

Malmö behöver sina grönområden, sina andningshål i sten- och asfaltdjungeln, idag mer än någonsin tidigare.

Ribersborgsstranden är en pärla som bör hanteras varsamt.

Inte överexploateras. Inte sockervadderas eller dränkas i en kafékedjegenererad kaffelattetsunami.