Fackrepresentanternas kritik andades besvikelse och förtrytelse:
”Svenskt Näringsliv agerar ansvarslöst – i en ekonomisk kris behövs
samförstånd och stabilitet”, sade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Arbetsmarknadens parter har det senaste året förhandlat om en modernisering av
Saltsjöbadsavtalet från 1938, vilket har tjänat svensk ekonomi väl.
Att förhandlingsbordet nu står tomt är synd. Och vägen dit var måhända något
lättsinnig. Ett avtal hade kunnat ge förnyad stabilitet på arbetsmarknaden
och nya konkurrensfördelar åt svensk industri.
Även om det finns skäl att instämma i Lundby-Wedins beklagande är det osäkert
om Svenskt Näringslivs beslut motiveras av ”kortsiktiga maktintressen” som
framhålls i den fackliga kritiken.
Parterna får dela ansvaret för strandningen. Av allt att döma har de inte
kunnat komma överens om hur mycket som är förhandlingsbart runt
stötestenarna: konflikträtten och lagen om anställningsskydd, las.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) beklagade djupt parternas
misslyckande. Förmodligen av både sakliga och partitaktiska skäl. De nya
Moderaterna vill inte ta strid med facket om arbetsrätten.
Förhoppningsvis överlever samförståndsandan. Parterna måste kunna hitta
tillbaka till förhandlingsbordet.