”Det iranska folket har röstat för att stödja kampen mot arrogans, konfrontera
armod och sprida rättvisa”, sade Khamenei igår enligt nyhetsbyrån AFP.
I helgen utspelades obehagliga rättegångsscener när två åtalade iranska
politiker och reformvänner gjorde avbön inför TV-kameror – av allt att döma
under tvång.
Hur skall omvärlden förhålla sig till Iran och Ahmadinejad mot bakgrund av
denna Kafka-liknande fars?
Den iranske presidentens legitimitet syns närmast obefintlig. Det handlar inte
längre bara om valfusk, utan om att med alla medel behålla makten.
President Barack Obama lär få det allt svårare att hålla fram sin ”utsträckta
hand”.
Situationen ställer inte bara Obama utan hela västvärlden inför ett svårt
dilemma:
Å ena sidan är det viktigt att få igång en dialog med Iran, som inte bara är
ett stort oljeland utan också en potentiell kärnvapenmakt och nyckel till
långsiktig stabilitet i Mellanöstern.
Å andra sidan är det vanskligt att förhandla med en president vars legitimitet
är starkt ifrågasatt även inom landet, och som dessutom är en uttalad
Förintelseförnekare och som uttryckt hot mot Israel.
Enligt New York Times igår vill Obama se en ”extrem ekonomisk sanktion” mot
Iran om regimen i Teheran inte visar förhandlingsvilja kring sitt
kärnteknikprogram.
I så fall krävs uppslutning från en samlad omvärld, inklusive Kina och
Ryssland.
Ännu ett dilemma avtecknar sig:
Någon form av sanktioner kan vara nödvändiga som påtryckningsmedel. Men de
skulle även kunna ge Ahmadinejad en chans att stärka sin ställning genom att
ena folket mot en yttre fiende.