I huvudstaden utspelades igår scener som enligt Ekots utsände förde tankarna
till när shahens regim föll för drygt trettio år sedan. Förutom massiva
demonstrationer förekom sammandrabbningar mellan anhängare till den
reformsinnade presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi och demonstranter som
uttryckte sitt stöd för den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.
Protesterna genomfördes trots att Irans inrikesministerium dragit in
tillståndet för oppositionens manifestation mot det officiella valresultatet
i presidentvalet.
Valet, där Ahmadinejad uppgavs ha vunnit stort, var av allt att döma riggat av
regimen med ayatolla Ali Khamenei i spetsen.
Hundratals oppositionella har fängslats. Uppenbarligen känner sig de styrande
mullorna i den islamistiska teokratin hotade.
Enligt New York Times igår tänkte unga Teheranbor fortsätta sina protester.
”Vi hoppas människor i världen hör vår röst”, uttalade sig Bashu, en 28-årig
regimmotståndare och visade märken efter rapp från den regimtrogna milisens
kedjor. Bashu ville bara uppge sitt förnamn till tidningen. Samma erfarenhet
har Sydsvenskans utsända reporter gjort i sina intervjuer med unga människor
i Teheran.
Unga iranier som riskerar sina liv för demokrati och frihet måste nu få brett
och starkt internationellt stöd. Det räcker inte att Europa och USA
uttrycker sin oro och att som EU:s utrikesministrar igår begära en utredning
om valet.
Hur skulle en sådan utredning gå till i en bestialisk diktatur vars
demokratiska fernissa är lika tunn som en gång Sovjetunionens?
Amnesty Internationals årliga rapport redovisade en rudimentär iransk
rättsapparat, där avrättningar genom hängning är vardagsmat och stening till
döds fortfarande förekommer.
Av 346 avrättningar under förra året rörde åtta brott begångna av minderåriga.
Ytterligare 133 ungdomar riskerade, enligt Amnesty, dödsstraff. Men
antagligen är de verkliga siffrorna betydligt högre. Och lär så förbli om
nuvarande regim förmår kväsa oppositionen.
Det blir svårt för USA:s president Barack Obama att fortsätta hysa
förhoppningar om en ny dialog med den gamla regimen i Teheran. När de
iranska myndigheterna ett par dagar efter valet försöker eliminera en
opposition som mycket väl kan vara den rättmätiga vinnaren i valet är det
knappast längre möjligt att se president Ahmadinejad som en möjlig
samtalspartner.
Under helgen sänkte sig ett elektroniskt mörker över Iran. Internettrafik,
mobiltelefoni och satelliter stördes i ett försök att försvåra landets
kommunikationsvägar med omvärlden. BBC:s sändningar på arabiska påverkades
och de iranska myndigheterna stängde den arabiska TV-kanalen al-Arabijas
Teherankontor.
Hoppet står nu till att de modiga protesterna på Teherans gator skall räcka
för att förmå mullorna att vända president Ahmadinejad ryggen.
Trettio år efter den islamiska revolutionen kan tiden ha hunnit ikapp ännu en
diktatur. Historien visar att jubileer är farliga tilldragelser.
Östtysklands dagar var räknade när Erich Honecker firade DDR-diktaturens
40-årsjubileum.
Och tiden talar emot de gamla mullorna. På 2000-talet skall det inte gå att
släcka ljuset i ett helt land.
Marcus Ola Carlson