”Coke, ecstasy, pot”, viskas det på kvarterets smågator.
Liknande knarkerbjudanden kan höras till leda på världens storstadsgator.
I New York frodas begrepp som the part-time dealer, deltidslangaren, och
weekend warriors, personer som tar droger i partysyften.Uttrycken
reflekterar en utvecklad drogkultur.
I denna kultur är argumenten för en legalisering av droger överslätande:
”Alkohol är ju också en drog.”
Den klassiska drogliberala refrängen handlar annars om avgrunden mellan mjuka
och hårda droger: bruk av mjuka, som marijuana, sägs sällan leda vidare till
hårda droger som kokain.
Problemet är att ungdomar struntar i semantiken.
Igår slog Svenska Dagbladet larm: den extremt beroendeframkallande partydrogen
mefedron sprids snabbt via internet.
Det största svenska narkotikatillslaget hittills. Så beskriver polisen förra
veckans razzia när upp emot 450 personer, främst ungdomar, runtom i landet
utsattes för husrannsakan. Misstankarna gällde internetköp av det
narkotikaklassade preparatet Tramadol.
Samma vecka rapporterade tullen om stora beslag av den livsfarliga partydrogen
metamfetamin. Enligt Tullverket är de flesta användarna mellan 15 och 18 år.
Drogliberalismen vinner terräng. Till förespråkarna hör, enligt TT,
människorättsorganisationer som Human Rights Watch och en rad länder i
Latinamerika och Europa.
Argumenten baseras på en föreställning om att det så kallade kriget mot
droger, lett av FN och USA, är ett fiasko.
Narkotikaproblemen har förvärrats, lyder slutsatsen i en rapport beställd av
EU: s rättsdirektorat. Huvudförfattaren Peter Reuter vid universitetet i
Maryland säger till nyhetsbyrån AP:
”Politiken i sig orsakar mer skada än drogerna.”
The Economist, en gammal legaliseringsförespråkare, pläderade i ett temanummer
nyligen, How to stop the drug wars, för en legalisering med ”liberala
principer”. Syftet verkade vara att driva opinionsbildning inför toppmötet i
Wien i förra veckan, då 53 länder i FN:s kommission mot narkotika samlades
för att anta en ny handlingsplan.
The Economist ställer två jämförbara länder mot varandra: Sverige med sin
hårda hållning och ”mer liberala” Norge. Men ändå har länderna ”exakt samma
nivåer på beroendet”.
Exemplet bevisar knappast att en legalisering skulle medföra färre
hälsoproblem.
Argumentationen är närmast flummig: en legalisering är enligt tidskriften
trots allt att föredra – som den minst dåliga lösningen.
Samma typ av resonemang gav en rektor i den av gängkriminalitet drabbade
Köpenhamnsstadsdelen Nørrebro uttryck för i Sydsvenskan i onsdags:
”Tänk om det såldes hasch på apoteket, att det legaliserades. Då fanns det
inget att kriga om.”
Drogliberalism bygger på ett önskescenario. Som om maffian skulle dra sig
tillbaka om den utsattes för konkurrens.
En legalisering skulle ge konsekvenser som är svåra att överblicka. Därför är
det viktigt att markera tydliga gränser mellan legala och illegala droger.
Och markera mot försåtligt ”liberala” argument.
En sann liberal tror i själ och hjärta på individens frihet. En sådan ter sig
omöjlig under inflytande av droger.