Ändå var den israeliska diplomatin ovanligt intensiv och utspelen påfallande
skarpa inför gårdagens utrikesministermöte i EU. Israel protesterade mot vad
som sades vara ett försök att ändra unionens syn på Jerusalems status genom
att erkänna stadens östra del som huvudstad i en blivande palestinsk stat.
Enligt Israel skulle den föreslagna skrivningen inte bara föregripa eventuella
slutstatusförhandlingar mellan israeler och palestinier, utan dessutom
motverka fredssträvandena och ”marginalisera Europas roll i de politiska
mellanhavandena”. Hur Israel ensidigt skulle kunna blockera EU från
fredsprocessen är dock en öppen fråga.
EU avvisade allt tal om en positionsförflyttning i sakfrågan och replikerade
att om någon riskerar att föregripa förhandlingarna, så är det israelerna
med sina anspråk på Jerusalem som landets ”eviga och odelade huvudstad”.
Att de politiska förvecklingarna sammanfaller med det svenska ordförandeskapet
i unionen har sannolikt bidragit till den israeliska regeringens
misstänksamhet. Sveriges förhållande till den judiska staten förblir
frostigt efter höstens diplomatiska palaver kring Donald Boström artikel i
Aftonbladet om organstölder.
Inte desto mindre saknades alla hänvisningar till östra Jerusalem när
utrikesministrarna offentliggjorde sin slutdeklaration. ”Genom
förhandlingar måste en väg hittas för att avgöra Jerusalems status som
huvudstad för två stater”, heter det istället.
Reträtt eller inte – det är den enda rimliga inställningen.
Ingen fredsöverenskommelse är möjlig om den inte håller hela Jerusalem öppen
för alla tre religioner.