En förlust i senaten eller i underhuset och Berlusconi hade tvingats avgå. Det
hade förmodligen kastat ut Italien i en politisk och ekonomisk kris.
Nu sitter den skandalomsusade mediemogulen kvar ännu ett tag, liksom hans
försiktige finansminister, den respekterade Giulio Tremonti. Därmed verkar
också den akuta risken för att Italien dras in i den europeiska skuldkrisen
avvärjd.
I ett längre perspektiv är utsikterna för den italienska ekonomin emellertid
fortsatt bleka.
Berlusconi, som styrt landet under åtta av de senaste tio åren, grundade sin
politiska karriär på löften om att vitalisera och liberalisera ekonomin. Men
det utlovade miraklet har italienarna inte sett mycket av.
Tvärtom. Under det senaste decenniet har Italien halkat efter på en rad
områden.
Medan tillväxten i Tyskland under perioden varit sammanlagt 5 procent och i
Storbritannien 13, så landar Italien på anspråkslösa 1,4 procent.
När tankesmedjan Heritage Foundation senast jämförde ekonomisk frihet i olika
länder rasade Italien från plats 32 till 74. På liknande sätt hävdar
Världsbanken att Italien är ett av få länder där affärsklimatet blivit sämre.
Många av de problem som i decennier har lagt hämsko på det italienska
näringslivet – svag statsmakt, korruption, svågervälde – tycks ha fördjupats
och förvärrats under Berlusconis år vid makten. Inget har blivit bättre av
att premiärministern har varit indragen i otaliga skandaler och segslitna
rättsliga processer.
Även om han gick segrande ur gårdagens förtroendeomröstning är det mycket som
talar för att epoken Berlusconi i italiensk politik snart är över.
Det var länge sedan lösningen på någon av Italiens utmaningar stavades Silvio
Berlusconi.