I väntan på det värsta

Per Tedin.
Inget tyder på att striderna i Gaza kommer att vara över i brådrasket. Många fruktar tvärtom att den israeliska arméns ansträngningar att krossa Hamas militära förmåga kan bli en lika långdragen som blodig affär. Enligt palestinska källor dog ett fyrtiotal personer igår när en skola besköts med granater.

Det hindrar inte att det råder en febril diplomatisk aktivitet i området för att få ett snart slut på våldsamheterna. Inte minst EU engagerar sig allt starkare. Unionen har skickat en manstark delegation med bland andra den utrikespolitiske representanten Javier Solana, utrikeskommissionären Benita Ferrero-Waldner, liksom utrikesministrarna Karel Schwarzenberg, Bernard Kouchner och Carl Bildt från Tjeckien, Frankrike respektive Sverige.

Lägg därtill att president Nicolas Sarkozy fortsätter den aktivistiska utrikespolitik som kännetecknade det nyligen avslutade franska ordförandeskapet i unionen. Och givetvis reser även det speciella Mellanösternsändebudet, Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair, runt i området för att medla mellan parterna.

De samlade ansträngningarna är, skriver Carl Bildt på sin blogg Alla dessa dagar, ett exempel på ”europeisk diplomati när den är som bäst”. För säkerhets skull med tillägget att det dessvärre inte ”med automatik innebär någon garanti för framgång”.

Återhållsamheten är befogad. Ljuspunkterna är få.

Bildt har visserligen inte gett upp hoppet om vapenvila, men han konstaterar att det lär dröja åtminstone flera dagar innan den kan vara på plats. Efter intensiv skytteldiplomati och överläggningar i omväxlande Jerusalem, Ramallah, Amman och Sharm el Sheik vill Bildt inte sträcka sig längre än till att det finns ”antydningar till möjligheter”.

Det är inte mycket för omvärlden att knyta förhoppningar till.

Inte desto mindre måste de internationella medlingsförsöken fortsätta. Striderna innebär omänskliga umbäranden för den redan svårt prövade befolkningen i det fattiga och överbefolkade Gaza. Ett eldupphör, vilket kräver att båda sidor slutar beskjuta fienden, är en förutsättning för att de humanitära insatserna i området skall kunna återupptas.

Men ännu syns inga tecken på att någon av de stridande parterna är beredd att ge efter och söka en politisk lösning. Oförsonligheten härskar. För palestinierna kan det bara betyda att det blir värre innan det möjligen kan bli bättre.

Per Tedin

Författare:
Publicerad 6 januari 2009 21.05
Uppdaterad 7 januari 2009 00.03

Per Tedin
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu