Markelov räknades till Rysslands främsta människorättsadvokater. För drygt
åtta år sedan fick han överste Jurij Budanov fälld för våldtäkt och mord på
en ung kvinna under kriget i Tjetjenien.
Markelovs mördare har ännu inte spårats, men det ligger nära till hands att
misstänka något slags koppling till processen mot Budanov. När översten
nyligen frigavs i förtid lovade Markelov att driva saken vidare, varefter
advokaten fick ta emot en rad hot.
Det är svårt att inte se en parallell till mordet på författaren och
journalisten Anna Politkovskaja 2006. Med henne tystnade en av regimens
ihärdigaste och vassaste kritiker. Rättsväsendets vilja att bringa klarhet i
hennes – och andra liknande – fall kan bäst beskrivas som svag. Det är en
passivitet som tycks vara helt accepterad, för att inte säga påbjuden, av
den politiska ledningen och säkerhetstjänsten.
Det är givetvis oförenligt med Rysslands anspråk på att vara en demokrati och
en rättsstat. Men medborgarna lär inte missförstå signalen från Kreml: det
är riskabelt att granska och kritisera makten.
Per Tedin