När pengarna tar slut

Så kan, en smula hårdraget, slutsatserna från den så kallade Borgkommissionen sammanfattas.

Kommissionen, som tillkom efter initiativ från de båda tankesmedjorna Arena idé och Timbro och som letts av den tidigare statssekreteraren Per Borg (S), konstaterar att dagens finansiering av välfärden inte är långsiktigt hållbar. Inte minst de demografiska förändringarna ställer vård och äldreomsorg inför svåra utmaningar.

Om ingenting görs kommer det på bara några få årtionden att växa fram ett ansenligt finansieringsgap. Att enbart höja skatterna räcker inte för att överbrygga denna avgrund – det är alla i kommissionen, från höger till vänster, överens om. Skälet är att skatteuttaget i ett sådant fall skulle bli så högt att effektiviteten i ekonomin till stora delar går förlorad.

Därför krävs ett batteri av olika lösningar för att hålla den gemensamma välfärden på en rimlig nivå. Det handlar om allt från justeringar i skattesystemet och effektiviseringar i den offentliga verksamheten till hårdare prioriteringar och högre avgifter. Men också om ett större personligt ansvarstagande i form av till exempel ett längre arbetsliv och någon form av särskilt ålderdomssparande efter, säg, femtioårsdagen.

Kruxet är givetvis att sådana beslut kräver breda blocköverskridande uppgörelser, vilket också förutsätter att partierna är beredda att överge ideologiska käpphästar och backa från inrotade politiska positioner.

Bibehållen välfärd kommer att kräva att medborgarna får ut det mesta och det bästa av såväl privat som offentlig sektor. Och av politikerna.