Hemska tanke

Detta lagrum, som tillkom för snart 20 år sedan, förbjöd forskare och industri att ”utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana åtgärder i syfte att i landet uppföra en kärnkraftsreaktor.”

Regeringens officiella skäl för att stryka den omstridda paragrafen är att den ”misstolkats”till att omfatta all slags kärnteknisk forskning. Konsekvenserna har varit ”mycket otillfredsställande”, heter det i propositionen, ”då forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen”.

Så låter det nu.

Redan 1991 konstaterade en statlig utredning att tankeförbudet var onödigt och borde avskaffas. Liknande krav har hörts från flera borgerliga partier. Med tiden har också LO sällat sig till kritikerskaran.

Förutom att varje form av tankeförbud svårligen låter sig förenas med demokratiska ideal råder det inget tvivel om att forskningen på området blivit allvarligt lidande på grund av lagen.

Enligt kärnfysikern Waclaw Gudowski, professor vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, har varenda ansökan om pengar till kärnkraftsforskning som hamnat hos Vetenskapsrådet de senaste femton åren gått direkt i papperskorgen. Han är övertygad om att den styvmoderliga behandlingen även har skrämt bort ett antal intresserade studenter från utbildningen.

Men det var den illa dolda avsikten med lagstiftningen: att utmåla kärnkraftsforskning som något tvivelaktigt. Därför står det en doft av hyckleri runt regeringens plötsliga omsorger om tillståndet på forskningsfronten.

Den hastigt påkomna omtanken har andra och betydligt krassare bevekelsegrunder.

Sverige har knappast blivit mindre beroende av elkraft sedan den förtida avvecklingen av kärnkraften inleddes 1999. Avstängningen av de båda reaktorerna i Barsebäck har delvis kunnat kompenseras genom att öka effektuttaget ur de återstående tio kärnkraftsreaktorerna. Vill det sig väl kan kanske hela bortfallet från stängningen av Barsebäck ersättas.

Det är rejäla satsningar det handlar om. Med regeringens goda minne väntas kraftindustrin under de närmaste åren investera sammanlagt mellan 25 och 30 miljarder kronor i ökad säkerhet, bättre konstruktioner och effektivare processer.

Och de behövs. Vad som skulle hända med den svenska elförsörjningen utan dessa insatser är det inte någon som vågar ägna en tanke.

Per Tedin