Vem, vad och varför?

Redan duggar varslen, enbart i september har de mer än fördubblats jämfört med samma månad i fjol.

Det är oroande.

Ändå var det lätt att dra på munnen när företagsekonomen och etikforskaren Tomas Brytting igår i radions Tankar för dagen berättade hur rapporteringen kring finanskrisen fick honom att tänka på Bagdad-Bob. En på många sätt träffsäker iakttagelse.

Bagdad-Bob, Muhammad Said al-Sahaf, var irakisk informationsminister under diktatorn Saddam Hussein. I samband med den amerikanska invasionen 2003 blev han något av en internationell driftkucku genom sina lika bombastiska som falska kommunikéer om krigsförloppet. Ena dagen hävdade Bagdad-Bob att amerikanerna var omringade, nästa dag att de begick självmord utanför Bagdads murar. Inte ens när striderna rasade inom hörhåll tycktes informationsministern villig att överge sin världsbild.

Åtskilliga premiär- och finansministrar, liksom centralbankschefer, ekonomer, bankfolk och finansförvaltare har de senaste dagarna kommit med uttalanden som varit till synes lika bergfasta och trosvissa. Alla har de på olika sätt lovat och försäkrat att bankerna och det finansiella systemet står pall även om det blåser snålt för stunden.

Bagdad-Bob i bankkvarteren.

Så även i Sverige. Några axplock:

”Vi har inga krisbanker i Sverige”, hävdar riksbankschefen Stefan Ingves.

Bankerna har buffertar, ”som gör att de skulle klara kreditförluster på 175 miljarder kronor”, bedyrar finansmarknadsminister Mats Odell (kd).

”Det är tryggt att ha pengarna på banken”, framhåller Claes Hemberg, ekonom på Avanza.

”Nej, du behöver inte oroa dig. Banken är inte farligt ute. Det finns god lönsamhet, likviditet och soliditet”, svär Swedbanks privatekonom Ylva Yngvesson. Frågan är om småspararna, som har fått se bankens börsvärde mer än halverat det gångna året, är lika övertygade.

Naturligtvis måste experterna säga så. Det är deras jobb att försöka skapa lugn i en orolig tid.

Varje antydan om att systemet är i gungning – sant eller inte – skulle riskera att omedelbart utlösa panik. Den sortens profetior blir lätt självuppfyllande.

Kruxet är förstås att det som måste sägas inte nödvändigtvis måste vara sant. Eller för att tala med Tomas Brytting:

”Var går gränsen mellan klargörande information och manipulation?”

Vem säger vad och varför? Det tål att tänka på – inte bara i kristider.

Per Tedin