Men avgöra utgången kommer det inte.
Utvecklingen på internet har öppnat nya och spännande möjligheter att kommunicera och bedriva politik. Enskilda människor kan på ett helt annat sätt än för tio år sedan vara med och driva opinion eller komma i dialog med de förtroendevalda. Det är givetvis bra för både demokratin och det medborgerliga engagemanget.
Partierna har förstås insett potentialen och satsar stort. Ambitionen är, heter det, att finnas där väljarna finns.
Partistrategerna har insett att det är minst lika viktigt att vara där konkurrenterna är. Följaktligen blir kampen om uppmärksamheten allt skarpare också i den politiska delen av bloggosfären.
Strategin är både begriplig och förståndig. Men närvaro i sig räcker inte. I Riksdag & Departement framhåller medieforskaren Jesper Strömbäck att dålig politik inte blir mer aptitlig i väljarnas ögon bara för att den förmedlas via sociala medier.
Lägg därtill att alla väljare knappast går att nå, eller låter sig nås, på internet. Därför varken kan eller får sociala medier ersätta torgmöten, dörrknackning eller arbetsplatsbesök.
I sammanhanget kan det vara värt att notera att vårens opinionsraket, Miljöpartiet, är ensamt i riksdagen om att ännu inte ha anställt någon som hanterar sociala medier åt partiet.
Det hindrar inte att sociala medier är ett nytt, effektivt och kraftfullt verktyg i den politiska verktygslådan.
Men sociala medier vinner inte ensamma några val.
Det gör politik och politiker.
% är glada
% är likgiltiga