Modernare Miljöparti

Uppsalas nya konsert- och kongresshall – där de miljöpartistiska ombuden samlades igår – är funktionell och modern med mycket glas och stål.

Intrycket av själva staden mera kluvet.

Många av husen i kvarteren längs Fyrisån är varsamt och vördsamt tillvaratagna. Den historiska stadsmiljön är trivsam även en halvruggig majeftermiddag när regnet hänger i luften. Närmare tågstationen blir det mer av opersonlig och hårdtrafikerad genomfartsled kantad av intetsägande fasader – bara så nittonhundraåttiotal.

Att Miljöpartikongressen håller till här är ganska träffande.

I vissa avseenden är partiet alltjämt genomsyrat av den regleringsiver, förbudsmentalitet och övertro på statlig planering och finansiering som präglade stora delar av samhället under det sena 1900-talet. Sådana inslag saknas inte heller i årets kongressmotioner, låt vara att stolligheterna är förhållandevis få i år.

Där finns till exempel förslag om att förbjuda kärntekniska forskningsreaktorer. En annan motionär vill se ett statligt stöd till hem för hemlösa katter. I motionen för en grön ekonomi står att läsa att det ”behövs en ny sorts valuta”. Någon partimedlem vill införa drakoniska inskränkningar för bruk, försäljning och införsel av tobak medan andra pläderar för insatser för att stoppa den i bankvärldens grasserande ”bonussjukan”.

Annat är mera klarsynt, framsynt och vidsynt.

I förslaget ”slopa landshövdingarna” heter det att dessa ämbeten är ”en slutstation för avdankade politiker” som tillsätts i ”slutna processer” för att sedan driva en ”egensinnig linje” helt utan ”koppling till den politiska situationen i de län de ska verka inom”.

Den beskrivningen måste ha fått tankarna hos mer än en läsare att gå till Marianne Samuelsson, tidigare språkrör och före detta landshövding på Gotland.

Upplyftande är också att notera att även miljöpartister idag betraktar byggandet av Öresundsbron som en ”viktig händelse” som lett till att det ”transnationella samarbetet” i regionen har ökat.

Av kommentarerna till många motioner framgår att partistyrelsens entusiasm för regler och förbud är mer begränsad, om än långt ifrån obefintlig.

Utveckling och modernisering kan sällan kommenderas fram utan förutsätter ett gott mått av frihet och kreativitet. I sitt inledningstal ägnade språkröret Maria Wetterstrand också en rejäl stund åt att framhålla entreprenörernas betydelse.

Ansvarsfulla och engagerade företagare är, sade Wetterstrand, ”en förutsättning för att skapa ett modernt och hållbart samhälle”. I Miljöpartiets Sverige skall det även bli enklare och lättare för människor att starta och driva företag, lovade hon. Det var till förväxling likt tekniktilltro och utvecklingsoptimism.

Den delen av anförandet möttes inte av det starkaste bifallet. Men Maria Wetterstrand gör vad hon kan för att Miljöpartiet skall framstå som partiet som kan modernisera Sverige.

Lyckas hon modernisera sitt parti är det en bra start.